Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han omfamnat sin dotter. »Jag sade Broncho, då vi skiides, att
det skulle bli signalen, att vi fått igen dem alla. Sedan rida några
af er, så fort I kunnen, efter dem. I kunnen behöfvas, ehuru jag ej
tror, att indianerna komma att stanna. Sägen Broncho, att det är bäst
han kommer tillbaka; det är ingen tid att förlora. De öfriga af er
sticka wigwams i eld. Men sen efter först att inga småbarn äro
kvarlämnade inne i dem. Hvar äro kvinnorna och barnen, Rosie?»
Men Rosie var i detta ögonblick allt för upptagen af Jim Gattling
för att höra honom.
»Bry dig icke om det där nu, min flicka», sade Steve och gick
fram till dem, »det blir nog tid att prata sedan, då vi kommit ur
detta trångmål. Hvar äro kvinnorna och barnen?»
»Jag vet icke, far; vi veta ingenting om dem. Vi voro inne
i denna wigwam, då vi i ett nu fingo höra skrik och rop. Strax
därpå öppnade dessa gamla kvinnor dörren och gjorde tecken
åt oss att komma ut, och i detsamma vi gjorde det, blefvo vi er
varse mellan träden.»
»Hvar äro kvinnorna och barnen?» frågade Steve en gammal
gumma på hennes eget språk. Hon såg på honom med slö min,
som om hon ej förstode. »Det är lönlöst», sade han, »jag hade bort
förstå det Leten öfverallt, gossar, få se om I ej finnen några stycken!
De hafva ej kunnat gifva sig af ut på slätterna, det är då visst och
säkert. Ej heller hafva de kunnat komma upp för berget här.
Men kanhända det finns en grotta någonstädes. Skiljen er åt och
söken; kanske finns en gångstig på något ställe.»
»Hvad ha vi att skaffa med dem, Steve?», sade en af
nybyg-garne. »Vi voro ju öfverens om att ej döda kvinnor och barn.»
»Det är ej min mening att vi skola döda dem», svarade Steve.
»Jag är så glad öfver att ha fått tillbaka min flicka och de andra med,
att jag ej vill någon något ondt; men hvad Broncho och jag tänkte,
var att bortföra några af höfdingarnas hustrur och barn såsom
gisslan. Hade vi dem med oss, skulle indianerna ej angripa oss, tänkte
vi. Det kan gälla våra skalper, gossar.»
Flere ord beliöfdes ej, och alla, med undantag af några af de
räddade kvinnornas anhöriga, gingo åt skilda håll och letade. Inom
tio minuter funno de den lönliga stigen. Den man, som upptäckte
den, skyndade tillbaka till Rutherford. »Jag har funnit stället, Steve,
det är tre eller fyra hundra alnar till vänster härifrån. Alldeles vid
slutet af den där träddungen stå några buskar invid berget. Det
såg icke ut att finnas någon väg uppåt, men jag trängde mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
