Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, gosse, nej, vi skola göra så som vi öfverenskommit. Det
kan hända ni skalle lyckas, men kan hända inte också. Troligast
är, att ni ej skulle lyckas, ty antagligen skulle ni genast stöta ihop*
med ett dussin af dem och få en lasso slungad öfver axlarna, innan
ni hvarken såg eller hörde dem. För öfrigt är ni ung. Lifvet
ligger-framför er. Jag börjar bli gammal, och Rosie får sin Jim, som tar
hand om henne, så det betyder ej så mycket, hur det går med mig.»
En timme senare var det alldeles mörkt. Steve hade lagt sin
hatt på kanten af klippan rakt öfver klipputsprånget, då han
undersökte stället med Harry och Tom. Flere rep bundos tillsammans..
Medan man höll på härmed, aflägsnade sig Steve med sin dotter
och Jim Gattling från elden, och dröjde afsides fem, sex minuter.
Han kom ensam tillbaka.
»Jag är redo», sade han. »Farväl allesammans! Hoppas, jag
snart får återse er.» Han skakade hand med alla, därpå tog han
sin bössa och gick utan att se sig tillbaka, åtföljd af Broncho Harry
och Långe Tom. Denne sade till Hugh och två andra: »Kommen
I också! Vi komma att behöfva er för att fira ned oss och sedan
hissa upp oss igen.»
Man fann snart hatten. Alla tre togo af sig stöflarna. Broncho*
Harry band tillhopa Steves med en repstump och slängde dem
öfver axeln på sig, och både han och Tom lämnade sina revolvrar
och bälten kvar.
»Nu äro vi färdiga», sade Harry; »kom ihåg Steve att hålla
ansiktet mot klippan, så att bössan ej skrapar emot den! Man kan ej vara
nog försiktig, som ni vet.» En ögla träddes under armarna på Steve ~
»Lägg dig ned, Hugh, med ansiktet öfver kanten, så att Steve kan
säga dig, om vi äro på ena eller andra sidan om bergkanten. Den
såg ut att vara rakt inunder här, men kanske den ej är det.»
Harry hade till Hughs förvåning tagit sin filt med sig, då
han lämnade elden, men nu insåg Hugh hvad meniugen därmed
var. Den veks ihop och lades under repet i afsikt att förekomma
att detta möjligen skulle kunna genom nötning mot klippan blifva
af skuret.
»Nu skola Tom och jag hålla repet ett stycke ifrån oss,» sade
Harry »och I två halen ned det. Nu är det i ordning, Steve.»
Steve lade sig på knä vid kanten och firade sig ned till dess
repet blef spändt. Broncho och Tom höllo det så långt ut, de
kunde, och de andra två sänkte det lugnt och stadigt. Det var
så mörkt, att Hugh ej kunde se åsen och snart förlorade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
