- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
203

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Vi komma också att behöfva ett litet tält. Viljen I på dessa
villkor göra oss sällskap, så mycket gärna. Det finns tillräckligt
med guld åt oss alla; men barnlek blir det ej. Färden från
Moquis-landet och fram blir full af faror, och omöjligt är det icke, att vi få oss
en strid med rödskinnen. Det kan också vara möjligt, att vi aldrig
hitta platsen. Visserligen ha vi fått noggranna upplysningar om
vägen, men det är ingen lätt sak att finna en plats bland de där
bergen. Så står saken. Komma vi dit och tillbaka igen, har hvar
och en af oss en med guld lastad häst med sig; hvarom icke, komma
våra ben att multna där. Hvad sägen I?»

Hugh såg på Royce. Denne svarade: »Jag tänker utsikterna
äro lika för oss som för er, och I skolen få se, att, komma hvad
som komma vill, nog skola vi taga del däri.»

»Ofverenskommet således», sade doktorn. »Nu till
förberedelserna. Det går icke an, att I köpen våra förnödenheter här, ty
skulle man få se oss gifva oss af i sällskap med hvarandra, skulle
man helt säkert följa efter oss. Man skulle genast gissa sig till
att vi talat om för er om någon vinstgifvande plats. De böra ej
få se oss tillsammans vidare. Vi skola taga våra packhästar och
lasta dem och sedan gifva oss af, liksom vore vi i färd med något
företog för egen del. Tjugu mil härifrån på ett ungefär slå vi läger
och vänta en vecka. Sedan vi väl äro borta, kunnen 1 proviantera
och så rida efter oss. Sim och jag ha resonnerat om, huruvida
det vore förståndigt att taga José — det är mannen, som bor här
— med oss i stället för att köpa packhästar. Han har fyra hästar.
Själf skulle han rida en, och de andra tre skulle då jämte den I
han förut göra tillfyllest. På José kan man lita. Men vi skulle
likväl ej säga honom, hvart vi ämnade oss, endast att en lång,
farlig resa låg framför oss. Han är änkling med ett barn, och hästarna
utgöra hans enda egendom. Jag tänker, att han, innan han gåfve sig
af, skulle vilja sätta in de penningar de kunna betinga: sjuttiofem
dollar stycket och sadlarna därtill, hvilket blir trehundra dollar.
För mindre kunnen I ej köpa några, så hvad penningarna beträffar,
kommer det på ett ut. Skulle José komma hem igen med djuren,
fån I penningarna tillbaka; skulle vi allesammans komma igen,
betyda trehundra dollar ej mycket. Men så ha vi själfva
hufvud-frågan: ’Lönar det sig, att vi taga honom med oss?’ Det blir en

mun till att föda, men det betyder ej så mycket; det uppväges af
en bössa till i händelse af strid, och José är mycket modig. Jag har
sett honom i farliga lägen förr. Han skulle komma att se efter hästarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free