- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
217

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

edra vaqueros att söka dem, därpå gå öfver floden till fortet och
få hjälp af militären och rensa hela landet, eller ni vill vänta, till
dess ni efter allt antagande får höra af röfvarena.»

»Låt oss gå tillbaka hem», svarade don Ramon; »vi måsto
tänka på saken. Vi få akta oss för att göra något förhastadt, som
kunde sätta mina barns lif på spel.»

Nyheten hade nått hemmet före dem. Donna Maria var
alldeles förkrossad af sorg, kvinnorna gräto högt och vredo sina
händer, och den största villervalla rådde. Don Ramon hade nu hämtat
sig och bjöd med allvarlig röst tystnad. Därpå gick han in i det
rum, dit man inburit hans hustru, och försökte lugna henne med
att det ej var så stor fara för döttrarnas lif, då nämligen banditerna
ej kunde hafva någon fördel af att döda dem; sannolikt hade de
bortfört dem i afsikt att tillskansa sig en lösesumma.

»Hvad anser ni för er del bäst att vi göra?» frågade don Carlos
Hugh, då de blifvit lämnade ensamma. Naturligtvis måste vi betala,
hvilken lösesumma skurkarne än begära, ehuru jag ej hyser något
tvifvel om, att den blir orimligt stor. Men det är förskräckligt att
tänka, att mina systrar, om ock blott för en timme, äro i deras
våld, så mycket mer som vi känna oss säkra på, att desse män ära
min broders mördare.»

»Ja, hvad de fordra, måste betalas, huru mycket det än är»;
svarade Hugh. »Så länge de unga damerna äro i deras händer,
kan man ingenting företaga, ty det vore att sätta deras lif på spel.
Men jag skulle vilja tillråda, att vi i samma stund, de vore fria,
öfverfölle bofvarna, återfordrade lösen och sköte ned dem. Jag tror
mig ha nyckeln till den plats, där man skulle kunna få tag i dem.
En af mina vänner, en guldgräfvare, talade om en plats, som
sannolikt var ämnad för slikt ändamål. Han sade sig kunna visa en
truppafdelning vägen dit. Men det är aldrig värdt att försöka ett
angrepp, så länge edra systrar äro deras fångar. Ni kan vara
säker på, att sträng vakt kommer att hållas, och att skurkarne vid
första allarmsignal komme att döda dem. Nu få vi höra, hvad er
far säger, då han kommer tillbaka, och om han tänker som jag,
att vi ingenting kunna företaga, förr än han får något meddelande
från banditerna. Jag skall emellertid rida tillbaka till El Paso och
rådfråga mina vänner där.»

Då don Ramon kom tillbaka, sade han, att han nu kommit
till den öfvertygelsen, att det vore att riskera flickornas lif, om några
åtgärder vidtoges, innan man hörde af banditerna. Som Hugh ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free