Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag tilltalar honom, men något intresse märker jag ej hos honom..
Tala till mig, Lightning, när vi komma in, och fråga mig, hvad vi
haft för oss, så skall jag berätta en del af hvad vi tillsammans
upp-lefvat. Kanske det kan pigga upp honom.»
»Huru länge har ni känt honom, Sim?»
»Sedan år 49. Jag kom till Kalifornien öfver Panamanäset; jag
var en bland de första som lämnade New-York, då nyheten om guldet
trängt fram dit. Jag hade hållit på att fälla skog några månader
och hade ett halft års inkomst på fickan. Under ett par års tid
hade jag lagt i hop och sparat och stod just i begrepp att gå i
kompaniskap med en släkting, som byggde kajer och skeppsbroar
och dylikt i Hudson. Nåväl, den första underrättelse, som träffade
mig i New-York, var att Jim försvunnit; efter hvad några sade,
hade han gifvit sig af till västern, andra åter påstodo, att han
dränkt sig. Jag tyckte det var ledsamt med Jim, men var ganska
glad, att jag ej satt in min sparpenning hos honom.
»När jag då gick och funderade på, hvad jag skulle taga mig
till med, kom talet om guldet, och så snart jag förvissat mig om
att det ej var ett tomt rykte blott, vandrade jag ned till kajen
och gick ombord på ett fartyg, destinerädt till näset. Tre månader
ungefär hade jag arbetat vid Yuba, då jag träffade doktorn. Jag
såg honom flere gånger, innan vi kommo att talas vid. Om ni såge
honom första gången nu, då han sitter så där stilla och talar mildt som
en kvinna och ser på er med de där stora blå ögonen, skulle ni kanske
föreställa er, att han vore en dummerjöns. Skulle ni inte det?»
»Det skulle jag, Sim. Men jag såg honom första gången, då
han jämte er kom fram till mig för att taga mitt parti mot den
där mexikanska folkhopen. Och då var det ingenting vekligt hos
honom, och ehuru jag fäste mig vid hans milda sätt att tala, då
jag sedan sammanträffade med honom, kände jag på mig, att han
var en kämpe och ingen dummerjöns alls, som ni kallar det.»
»Nej, han är icke det heller. Emellertid har han förändrat
sig, sedan jag först lärde känna honom; på den tiden såg han
försagd ut, och många ansågo honom mindre vetande. Han brukade
gå omkring i lägret och se ut, som om han ej ägnade någon
uppmärksamhet åt det, som försiggick omkring honom. Ibland gick
han ned till en liten gruflott, han inmutat, och vaskade sanden
samt sjöng därvid, ej för att roa sig, utan som visste han ej rätt
att han sjöng, med en besynnerlig, frånvarande röst; men mest gick
han och hjälpte till med än det ena, än det andra. Om någon låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
