Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Folkvandringarna - I. Attila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 79 —
drycker i kärl af guld och silfver, men själf åtnöjde han sig med
litet, åt ur en träskål och drack ur en bägare af trä. Han var
icke språksam men sörjde för att tiden ej skulle blifva hans gäster
för lång. Han tillät i strid med de österländska folkens vana sin
gemål att visa sig offentligt och samtala med gästerna, och
därjämte underhöll han ett slags hofskalder, som skulle besjunga hans
bragder, och när samtalet afstannade, sjunga för sällskapet.
Attila öfvade sträng rättvisa och höll dagligen dom under bar
himmel, då alla, som hade något att klaga, kunde infinna sig.
Han hade. ett fint och slugt hufvud samt ägde skarp
omdömesförmåga och förstod att särdeles skickligt leda människorna efter sina
afsikter. Mot enskilda personer visade han ofta ädelmod, men för
människosläktet i dess helhet kände han intet förbarmande. Sedan
han dödat sin broder Blsda, förenade han alla hunnernas stammar,
hvilka från den brusande Wolgas stränder voro spridda ända inåt
Tyskland. Så snart han blifvit ensam härskare, började han tänka
på utförandet af sina stora planer. En gång, så berättar sagan,
då han höll hof i ungerska landet, kom en herde till honom och
lämnade honom ett svärd, som han funnit gömdt på en äng, där
lian vallade sin hjord. Då sade Attila med hänförelse: »Det är
det heliga krigssvärdet, som legat så länge förborgadt i jorden och
som himmelen nu beskärt mig för att öfvervinna jordens folkslag!»
Han rustade sig genast till uppbrott för att med svärdet hemsöka
det österländska kejsardömet, hvars-hufvudstad var Konstantinopel.
Då darrade kejsaren på sin gyllene tron och sände honom guld
och gods för att förvärfva hans gunst. Men en gång, då den
årliga tributen uteblef, inföll Attila med sina skaror på Thessaliens
sköna fält samt hotade kejsarens hufvudstad. Kejsaren skyndade
att lägga 2,000 marker guld för hans fötter, gaf honom så mycket
land vid Donau som han önskade och försökte genom sina
sändebud blidka hans vrede. I alla länder härskade förskräckelse för
honom, och man trodde, att Gud utsett honom till ett gissel för
att tukta mänskligheten för dess synder. ’Guds gissel’ kallades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
