Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
minde om kornblixtar i dimma, snabbt följande
varann. Den finhylta ansiktsovalens muskler lågo i
en spasm, som varken var leende eller gråt. Hon
sträckte fram handen som en tiggerska. Den
extatiska lågan hade flammat upp! En smekning av så
pass intim art var henne okänd. Den föreföll att
vara förebud till den väntade katastrofen,
själv-uppgivelsen, världsundergången. Hade Jonas fattat
den framräckta, skälvande, griphungriga handen,
skulle hon ha kastat sig intill honom, glömsk av
omgivningen.
Emellertid gjorde han någonting helt annat.
Mellan oerfarna ungdomar, som verkligen hålla av
varandra, är känsloframskridandets samtidighet av
betydelse. Man måste hålla jämna steg. Framför
allt blir det ödesdigert om kvinnans känslor öka
takten. Den erfarne mannen och i ännu högre
grad den erotiske cynikern kan med kalla ögon
och likväl utan obehag se evighetslågan flamma
upp i den älskades pupiller. Den erfarne betraktar
henne med ett ömt, kanske lite spefullt leende,
cynikern med oförställbart välbehag. Helt
annorlunda förhåller det sig med den unge älskaren.
Han skräms, han förvirras och värst - han skäms.
För den unge Adam och den unga Eva är det
bäst att de samtidigt upptäcka sin nakenhet.
I den framräckta handen, som tiggde kött och
blod, stoppade Jonas konfektbitarna. Det skedde
i förvirring men gjorde en förträfflig verkan.
Konfekt och exaltation gå inte ihop! Helens hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
