Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
Fars svar väckte andra känslor än mors. Jase
i Paris? Jase arm i arm med Fabian? Jase och
_ Jonas? Jase - löjlig, pretentiös, obehag-
lig, trätgirig! Dessutom: »icke
förbehållslöst»! Vad menade skråpuken med detta uttryck?
Ämnade han riva upp den ömtåliga förlovningen?
Ämnade han riva upp i den kvartsekelgamla
familjeprocessen, som äntligen tycktes avslutad genom en
kylig försoning? Ämnade han kräva ytterligare
förödmjukelser av Fabian Bourmaister? Slutligen -
skulle de »hyggliga veckorna i Paris» ohjälpligt
förvandlas till ohyggliga?
Inför alla dessa hemska frågetecken bibehöll
familjen Bourmaister ett beundransvärt lugn.
Bankiren sa blott till Jonas: Ja, min gosse, som man
bäddar, får man ligga! Detta var dock onödigt. -
Fru Cecilia våndades till den grad vid tanken på
mötet mellan Fabian och Jase, att hon varken
åt, drack eller sov. Likväl gav hon sin oro
luft blott i ett obestämt, men ofta upprepat
mummel: Högst besynnerligt av Jase - det måste
man säga - varför nu detta?
Helen teg. Smågrät om nätterna. Hatade Jonas,
som var orsaken. Men underlät att säga honom
detta därför att hon »i grund och botten tyckte
ohyggligt synd om honom».
Papuanen, som kanske bättre än någon annan
kände Jase, det vackra Aspafors’ och de beskedliga
Fagerlindarnas tyrann, nära nog paralyserades av
fasa. Han stammade: Va-va-va-inte oroliga. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
