Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De äldsta statsutskotten och beskattningsrätten på deras tid, af E. V. Montan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
E. V. MONTAN.
16
tionen jämte tvä af bondeståndet utsedde ledamöter, den sista
till bankodeputationen under namn af »bankoutskott». Det senare
utskottet beslöt att hufvudsakligen vidhålla bankodeputationens
den 14 Juli till sekreta utskottet aflåtna finansplan, dock med
den förändring, att tiden för realisationens verkställande icke
skulle fastställas till 1775 års början, utan K. Maj:t få rättighet
att derom bestämma. Men adeln beslöt att till K. Maj:t
öfverlemna utskottets finansbetänkande med anhållan, att han efter
bankofullmägtiges hörande täcktes förordna om rikets
finans-och pennin ge verk. Borgarståndet antog visserligen för sin del
en af dess utskottsledamöter föreslagen finansplan, som åsyftade
att fördröja realisationen, att verkställa den icke på en gång,
utan småningom, och att göra den beroende af handelsvågens
ställning, men då preste- och bondestånden instämde i adelns
beslut, blef detta Riksens Ständers. I riksdagsbeslutet innehåller
9 § på grund häraf att »Ständerna till K. Maj:ts försorg
öfverlemna, hvad bankoutskottet i denna delen föreslagit, med
anhållan att, sedan bankofullmägtige, hvilka blifvit instruerade att
gå K. Maj: t till han da på sätt som enligt bankoförfattningarna
kunde med bankens säkerhet och styrka förenas, blifvit hörde,
K. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder, som kunde leda till det
länge åsyftade ändamålet, att penningen måtte blifva ett säkert
och fast varumått och verkligt mynt erhållas i rörelsen».
Stats- och bevillningsutskottet afgaf förslag om fortsatt
utgörande med obetydlig förändring af den vid näst föregående
riksdag gifna allmänna bevillning under 1773 och derpå följande
år till och med utgången af det år, då nästa riksdag komme att
sluta, om krönings- och begrafningshjelp att utgå under åren
1773—76 med ett mot en tredjedel af den allmänna bevillningen
svarande belopp, afgift till fond för medicinalverket, m. m.
Borgarståndet gjorde ett vigtigt tillägg till den af utskottet
föreslagna b e v i 11 n i n g s fö r fa 11 n i n g e n, då det beslöt, att i fall konungen i
anledning af bankoutskottets betänkande1) skulle i afseende på en
hQtande hungersnöd alldeles förbjuda brännvinstillverkning,
afgiften derför skulle af ståndet likafullt utgöras. Adeln instämde
l) I den af bankoutskottet föreslagna, till K. Maj:t af ständerna aflåtna
skrifvelsen heter det i ofvanberörda afseende: »Erfarenheten har väl visat, att ett
allmänt förbud emot brännvinsbränning hittills svårligen stått att vinna, men
alldenstund en besparing i denna vägen är så mycket högre af nöden, som den
utgör den mest betydande omständigheten i rikshushållningens förbättring,
fördenskull — — hafva Riksens ständer hemställa bort, om icke E. K. M. täcktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
