Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
A. HAMMARSKJÖLD.
Hård var, och som konungen gifvit så många och så stora bevis
på sin ynnest, ville utbyta den preussiska tjänsten mot den
svenska. Det är ock möjligt, att Fredrik för det nöjet att få
förarga sin systerson, nekade Hård att återinträda i svensk tjänst.
Eller ock har det äfven denna gång, liksom 1772, varit hänsyn
till Ryssland, som bestämde Fredrik II att motsätta sig Gustaf
III:s och Hårds önskan.
General Hård åtnjöt dock, så länge han lefde Gustaf III:s
ynnest och välvilja. 1786 gjorde konungen honom till
serafimer-riddare och kort före utbrottet af kriget med Ryssland 1788
uppmanade Gustaf III åter Hård att inträda i svensk tjänst
samt att öfvertaga högsta befälet öfver de svenska trupperna i
detta krig. Denna gång var det ej den preussiske konungen,
som hindrade Hård att antaga anbudet. Fredrik den store var
nu död, och hans efterträdare hade icke samma hänsyn till
Ryssland, som den aflidne konungen haft. Denna gång var det
Hård sjelf som afböjde anbudet.
I ett. bref1 till envoyén von Carisien skrifver han likväl
kort efter, sedan han förklarat, hvarför han ej kunde mottaga
Gustaf III:s anbud, om han vågade smickra sig med den tanken,
som konungen skriftligen och Carisien muntligen tillkännagifva
för honom, nämligen att hans »antagande af befälet öfver svenska
arméen skulle kunna i nägon mån understödja dess mod och
förtroende samt imponera på främmande», så ville han gärna
underkasta sig, att konungen lät ingifva svenska allmänheten denna
föreställning. Han skulle ock »vidtaga sådana författningar»,
som om han ämnade i och för detta ändamål resa öfver
till Sverige. Äfven vore han beredd att själf underrätta ryska
gesandten i Berlin härom. Han roade sig på förhand öfver de
rapporter, som grefve Romanzoff i anledning häraf skulle sända
till sitt hof.
I verkligheten däremot hvarken ville eller kunde han
mottaga det erbjudna befälet. Såsom skäl härtill angaf han sina
mycket medtagna kropps- och själskrafter, samt att han genom
sin långa bortvaro från Sverige icke hade den nödiga kännedomen
om svenska arméen och dess förhållanden. Vidare hindrade honom
hans höga ålder; han var nämligen då 69 år. Hufvudsaken till
afslaget var likväl icke dessa skäl, utan snarare att. hans gref-
1 Medföljer v. Carisiens skrifvelse till konungen 1788 7/e-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
