- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Förra samlingen /
379

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

taga upp henne i bönelängden till nästa söndag och så gick
Sven liem.

När han så nalkades detta, kom pigan emot honom på
gården och slog ihop händerna och hojtade och skrek:

— Husbonne, husbonne, nu är det rent rasande ställdt
för oss!

— Har Britta slutat?

•— Nä, men suggan ligger och räcker hufve och fötter ifrån
sej och vill dö, lio’ med!

Då blef det lif i Sven, ska’ jag säga.

Och undra inte på det, ty suggan var dyrbar. Hon
härstammade ifrån själfva hushållningssällskapets förvaltningsutskott,
så det var fint herreras i henne, och sexti riksdaler hade hon
kostat Sven.

Han for in som en stolle i stian, och när han sett, hur illa
det stod till, dröjde det minsann inte många minuter, förrän han
hade hästen selad och i skacklorna.

— Ja’ måste te djurläkaren och det bums! grät han och
satte i väg ner åt sta’n så att häststackarn låg som en rem
utefter marken.

Under det han så körde och ryckte i tömmarne och grät
och böstade öket i sidorna med piskskaftet, kom han att tänka
på, att han kanske också, efter han i alla fall gjorde resan,
kunde fråga folkaläkaren för hustrun. Det vore, mente han, i alla
fall en god gärning, som kanske medförde suggans tillfrisknande
såsom belöning.

På det viset begaf det sig, att han efter några timmar
kom hemkörande med en »meklamentsflaska» i hvardera
ytterfickan.

Så fort han stannat på gården, började han hojta på folket.

— Lefver ho’?

— Hvecka ho’?

— Sogga förstås!

Och när han hörde, att hon så gjorde, barkade han in till
henne och hade folket att bryta upp käkarne på suggan samt
hällde i henne den ena flaskans hela innehåll i ett tempo.

— Gu’ tröste den, som ska’ lia’ ett sådant sjukhus, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/1/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free