Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringaste liopp om att nå’nsin få något skägg. Näsan var inte
precis romersk på honom, utan hon liknade snarare en frusen
potatis af den där gamla hvita sorten med djupa ögon uti, ocli
för öfrigt såg han ut i synen som en blåsur mjölk, eller som
om han varit vattenlagd en tid. Annars yar det ingen fara med
honom, så för utseendets skull kunde han då blifvit gift hundra
gånger om året, i fall han satt den sidan till.
Men han var rädd för fruntimmer som för skam, och det
bevisar då i det hela, att han inte var så dum, som många höllo
honom för. Ty det får då både jag och många med mig lof
att erkänna, att hade vi inte i ungdomen varit dumma och toseta
efter kvinnfolk, så hade vi varit tusen gånger bättre och likare
karlar än vi nu ä’.
Men Kalie på Näbben var i alla fall en smula konstig i
knoppen, som man säger.
Lisa i Fåfängan har sagt både till mig och tusentals andra,
att han inte var född »konfyser», utan att han blef liksom svår-
modig och blyg efter en vådlig smörj, som han en gång fick af
far sin.
Det skulle ha gått till på det viset, att Kalle en dag skulle
köra ett lass bräder till sta’n. Detta gjorde han och sålde dem
också, men så kom han i ledt sällskap därinne, ty sådant är
det godt om i städerna, som man vet, och det gjorde, att
Kalle-skråen kom hem på kvällen ösfull och utan bräapengar.
Då lär Erik i vredesmod ha dängt tdl pojken med en mål*
stake i skallen.
— Och den slcrällen rubbade, kantänka, tankeverlcet på’n!
påstod Lisa. Och fastän hon är en rysansvärd rännare- och
kaffekäring samt ingalunda något egentligt sanningsvittne, så
låter detta inte precis likt lögn.
*
Nå, när denne Kalle ifrågavarande kväll återvände in i
stugan till föräldrarne, hade far hans i följd af det samtal, som
vi liaft glädjen anföra här i begynnelsen, fått på sig en
imperatorisk min. Kalle rent skyggade till, när han fick se hur gubben
rynkade ögonbrynen och satte ut munnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
