Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kokarn och ta’ fram psalmboken, Johanna, ty ett stort under är
veder-faret dej och Johannes och hela ert hus. Fall på knä, Johanna, och
du med, Johannes, om du inte är för styf i hasorna efter hvad du
genomgått! predikade jag och darrade på målet och blunnade och
gjorde mej så gråtosad som möjligt var.
— Ah, håll du babblan på dej, du lögnhals. Tror ni inte ja’
vet, i hvilken skog uslingen legat insnöad. Britta har ögon fast ho’
ä’ gammal! fräste hon och var så ilsk att jag trodde hon skulle dö
på fläcken.
Då knäckte jag till att predika ett tag till. Men jag hade inte
sagt många ord, förrän hon kallade mej skojare och bof och usling
och kreatur och lögnare och snusmumrik samt klämde till mej med
degspaden midt i ansiktet, så att näsa och mun stodo i blod på mej.
Sen sprang hon på Johannes och fick fatt i kalufsen på den
stackarn samt ristade honom, så att hela hufvudsvålen kunnat följa med.
Det gjorde han dock inte. Men håret, som hon fått fatt i, släppte
och då förlorade Johanna balansen och dråsade baklänges samt blef
sittande i kitteln med det skållheta vattnet.
Herre Jess, hvad hon skrek.
När en mänska kommer dubbelviken i en kittel, så förstår man
nog, att hon har svårt att komma upp. Jag hade nu att bestyra med
min näsa, så jag kunde inte hjälpa henne dädan på en stund, och
Johannes var väl så föryrad i hufvudet och konfys efter hårdragningen,
att han heller inte kom sig för med något på en lång stund. Därför
fick Johanna kanske sitta längre i kitteln än lämpligt var; och det var
väl fördenskull hon svimmade, när vi ändtligen fått upp henne. Men
det hade hon för sina synder, ty hvad skulle hon med degspaden i
synen på mej och hvad hade hon i håret på Johannes att göra. Ingen
kvinna drabbar ostraffadt på rättskaffens karlar.
Johanna blef förskräckligt skållad.
— Sir du, dä’ gick ju väl te’ sist! sa’ jag till Johannes.
–-Ja, ja, tack och lof. Möcke bättre än jag kunne drömma
om. Nu är det allt ja’, som bör ta fram psalmboken och vara tacksam!
hviskade Johannes tillbaks.
Men det fick han nog inte tid till. Hustruns jämmer tilltog allt
mer och mer, och där fick lof gå bud efter läkekunniga och kloka.
En så vidlyftig skållning är ingenting att leka med, ska’ jag säga,
och det blef till sist inte för bättre, än att Johannes måste forsla henne
till sjukhuset.
Hvad läkaren gjorde vid henne, vet jag inte bestämdt, men inte
åstadkom han hennes återställande, för sex dagar efteråt skickade mej
Johannes en half tunna råg och en fårkropp för mina besvär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
