Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Åh hundingen heller. Tvärtom. Dum förordningi hojtade vi.
— Än representationförändringen? Var den ett fint nummer?
— Tvi den dålie! Bevare oss den milde från parlamentarism.
Dä’ var en rejäl ärkedumhet.
— Oeh om vi rätt funnit upp en maskin att flyga till månen
på, eller en vaccin emot kassa- eller kärleks-febern, så skulle dä’ i all
evighet fördunklas af •—• väglagen, som sett ljuset under själfva slutet
af detta sekel och som är det dummaste och skamligaste af allt dumt
och skamligt, som begåtts och skrifvits i världen se’n Kristi födelse.
— Dä’ var rätta ordet! Tvi tusingen! När vi tänka på allt
det där, så böra vi ju heller skämmas än yfvas i sekelslutet, sa’ vi.
— Ja’ tror nästan det! Och så till sist att vi gingo in på
flagg-lagen. Dä’ blir en skam för oss in i evigheten! skrek Kristoffer och
satte glaset för munnen.
Se’n blef där ingen ordning med kalaset. Ty så fort väglagen
blir nämnd i en folksamling, kan ingen hålla människorna i styr.
Den oskyldiga whiskyn kunde inte ens lugna oss absolutister,
utan vi började också regera och gorma såsom vi aldrig förut gjort.
Vi drucko whisky och stampade i golfvet och voro arga. Fylle-
gubbarne störtade i sig toddy och röto. Men alla kasserade vi i
samklang adertonhundratalet för den stora hop af dumma lagar, som
kommit till stånd.
Och vi voro sådana karlar, att Anders’ fruntimmer rent bäfvade,
när de satte fram maten. Regeringen och de, som skrifva lagar,
borde allt emellanåt? höra sådana resonemanger. Det gjorde dem kanske
godt, ifall de äro mottagliga för intryck.
Men ni skulle ha sett oss, när vi åto.
Anders har en pojk, som är en stor rackare. I doldom skar
han skifvor af en hvitaktig tvål och bjöd oss.
— Smaka på den osten, lät han. Och vi tuggade, så att
fradgan stod om munnarna på oss oeh begrepo inte livad det kom ifrån,
utan tittade på hvarandra och undrade öfver skummet. Men vi togo
oss allt skräckinjagande ut, när vi med fradgande trutar och arga
som bin kasserade det flydda århundradet.
Sb’n ha Lukas och jag och Noak kommit öfverens om, att whiskyn
säkerligen kan va’ rensmakande, men alt han inte i alla fall ä’ nyttig
för hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
