Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfverallt tränger den sabla kärleken in och regerar öfver folket sotn
den strängaste tsar i Ryssland.
Men ibland skjuter han bom likväl. Den nu berörda drängens
kärlek blef inte besvarad. Lotta hade två eller tre andra bestämda
fästmän, hon som andra töser, och förde bara skoj med drängen. Hur
långt bak i nacken han än satte hättan och hur han smorde och
strök fram luggen i pannan, var han ändå inte mänska att knäcka
Lolla.
Hon bara konstrades och retades med honom. Till sist blef hon
så barbarisk, att hon klippte tagel så fint som det finaste kli och
lade i hans säng. Under tre nätter å rad fick den stackars karlen
inte en blund i sina ögon, ty så stack taglet honom. Omsider begrep
han tillställningen och beslöt att hämnas. Ty hämnden är ljuf.
Så kröp han en skymningsstund upp på la’gårdsloftet och gjorde
sig elt hål på ett ställe midt öfver fodergången. Där undslack han
sig med en half kanna härsken och illaluktande tran uti en bytta.
Rätt hvad det var gick det i dörren där nere och inom ett par
minuter såg han en skepnad midt under sitt hål.
— Här har du pomada, du själfgo’a troll! skrek han och slängde
ner tranen i hufvudet på den, som stod under.
— Tvy —- puh — usch — hva’ in i själfvaste landtbruksaka-
demien a dä’ här — tvy — fö ■—• puh — för slag? röt patron
Larsson, hvilken i egen hög person råkat komma in och få eländet
öfver sig. Tranen rann simmig som lim i helskägget på’n.
I samma momang kom Lotta dit med lyktan, och så blef där
undersökning af.
— Dä’ ä’ ingen annan än Fransaskojarn, som ställt till’et. Låt
oss titta på rännet! sa’ hon. Och där uppe fanns drängen ståndande
med bytlan i näfven.
— Hva’ tar du dej till, ska’ du häfva smörja på din husbonne?
röt Larsson så godt han kunde. Ty tranen klibbade, kan veta, i
mungiporna på’n.
■— Ja’ trodde dä’ va’ Lotta!
— Lotta! vrålade »patron» och var som en bålgeting. Han
löfvade drängen smörj och andra olyckor. Men inskränkte sig i alla
fall till att taga ed af honom att hålla tyst med saken.
— Kommer dä’ ut, att ja’ blir tranbeöster utå min stalldräng,
ska’ hela hushållsgillet och beredningsutskottet ta’ till att grina åt
mej — och då slår jag armar och ben å dej! lät patron Larsson
och drog sig tillbaka.
Ilskan växte allt mer och mer i drängen. Han gaf sig hundingen
på, att han till sist skulle ta’ hämnd på Lotta för det hon inte ville
älska honom ett endaste tecken. Af kärlek blir det hat ibland, det
vet man ju. Annars voro vi karlar inte utsatta för så många
ledsamheter och så mycken förföljelse från fruntimrens sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
