Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gny ibland de unga männen, särdeles i Hallingenäs, där Karl A’gust
ifrån Amerika härjade värst.
— Hvarför den dåli’e försöker inte herr mesjonären vända om
pojkarna, frågade ibland det äldre folket.
— Jag omvänder flickorna först. De ä’ mindre förhärdade,
och sen hjälpa de till att rädda den manliga ungdomen! suckade
Karl A’gust.
Men en kväll, när den smilefme »missionären» hade ett stort
möte hos änkan i Dopparegården, smögo sig nio stycken
Hallinge-näspojkar dit för att spionera och utforska, hvad de hade för sig.
Pojkarna voro alldeles galna, ty det hade sports, att Karl A’gust
fått order att resa tillbaka oeh att en hel hop töser beslutat sig
att följa med honom till den rätta församlingen i Amerika.
Alltså ställde sig pojkarna på lur vid fönsterna i
Dopparegården och lyddes till Karl A’gusts predikan.
I början blefvo de perplexa, för Karl A’gust talade om ett
härligt land, dit de skulle resa, om Zion, där alla kvinnor blefvo
»beseglade» af män, om den stora staden vid Saltsjön, full af tempel
och glädje och rolighet, där alla flickor varda »mödrar i Israel».
På det viset talade Karl A’gust, och flickorna, som hörde på,
voro röda af längtan och alldeles ifrån sig samt sjöngo och stampade:
»Fyllda af glädje till Zion vi gå.
Till Babylon, till Sverige vi säga farväl.
I Efraims land ska vi fröjda vår själ.»
Men då de sjungit på den sången en stund, sa’ unge Sven
Anders:
— Nu ha vi, gualof, den helgotten fast. Dä’ ä’ som ja länge
trott. Han ä’ en mormonapostel!
— A’ du ryss rasande? A’ han mormon? flåsade de andre.
— Vesst! Hörde ni inte, att han talade om Saltsjösta’n, om
»beseglingen» och om Efraims land och om Zion?
Jo, nu begrepo de schäsen. Oeh jag ska’ säga, att där blef
humör i gossarna, när de fingo klart för sig, att en mormon ville
dråsa af med de likaste flickorna.
— Ska’ vi inte klå honom tvärt? fräste de ifrigaste.
— Nä’, vi ska’ inte göra hemgång. Men skaffa ihop lite spik
och en hammare, så ska’ vi nita fast aposteln, inte ve’ ett kors,
för dä’ vore för hedersamt för honom, utan ve’ fähusvägga! sa’
Sven Anders.
När mötet var slut oeh Karl A’gust kom ut på förstubron i
sin långa amerikanska rock, som hängde som ett bolstervar
omkring honom, foro pojkarna på’n så kvickt, att flickorna inte hunno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
