Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det ena är icke likt det andra och det, som en fredag träffade mig,
skulle minsann öfverväldigat själfve Job och satt honom på kneken.
Den här Johan på Snuten hade varit skyldig mig femton
riksdaler i många herrans år. Han blef skyldig mig pengarne en gång,
när vi på hemvägen från ett bönemöte bytte klockor och mössor och
läggeknifvar. Och hvarje gång jag sedan kräft honom, har han bara
blifvit ovettig och låtit påskina, att jag vid tillfället lurade honom så
bastant, att han i stället borde ha tjugufem kronor af mig och att
jag därtill skulle ha ett kok utaf den reelaste stryk, som kunde
utletas och utdelas.
Måntro, roligare göra kan man ta’ sig före än att kräfva pengar
af människor, hvilka ha så dåliga sinnen och äro så djupt fallna i
synd och orättrådighet som den fördömde Johan på Snuten.
Också dök jag helst på honom i kyrkobänken, där han var
tvungen att veta åtminstone någon hut, fast han, gunås, inte förfogar
öfver mycket af den varan.
Kräfde jag honom däremot i ensamhet och utan att någon var
tillstädes, så kunde jag vara säker om att få en två eller tre så bra
örfilar, att det sjöng i skallen på mej en halftimme efteråt, och jag
fick tacka Gu’, om han inte därtill tog och vred om näsan på mej, så
att hon visade på tolf.
En sådan usel karl’och bandit är Johan på Snuten. Där sitta
många på Långholmen, som ha mindre meriter än han.
Nu hade jag emellertid blifvit besatt på Johan och satt mej i
sinnet på att bruka allvar med honom.
Jag funderade ut, att om jag toge två karlar med mej till
Snuten och finge Johan att åtminstone något så när tillstå skulden, så
kunde jag stämma honom efteråt och plocka till mig pengarne med
makt och så att det skulle svida i skinnet på honom. Ty det finns,
gualof, lag och rätt till samt dessutom någonting som heter
rättegångskostnader.
Thy tog jag en fredag med mig Danjel i Fårakull och Salomon
i Hörda. Och så larfvade vi i väg bortåt Snutens.
Dagen var fasligt varm, så att vi hade det inte stort bättre än
Sadrak, Mesak och Abednego, hvadan vi föllo på den idén att taga
af oss bå’ stöflar och tröjor, hvilka plagg vi hängde på våra käppar
och buro utåt ryggarna. Så utstyrda tågade vi päsande fram,
barfota och i skjortärmarne.
Rätt som vi så vankade, började Danjel illvråla och skråla
alldeles förfärligt.
-—Hva’ hundingen är dä’ nu då? sporde vi andra.
––––-Jag är* ormbiten och nu far jag hädan! Men mitt blod
kommer öfver dej, som lockat mej ut på dä’ här viset. Nu får du ta’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
