- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Senare samlingen /
600

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och så gick han bort med tygbiten sorgsen och dyster. Gång
på gång var han färdig att vända tillbaka. Det föreföll honom,
som om han gjorde något ondt och dåligt, som om han vore på
väg att begå ett brott.. Pojkens sorgsna och dystra ögon förföljde
honom, där han gick fram på stigen genom sin hage med tyget
under armen. Det susade i hans öron, och fastän tyget var lätt,
syntes det honom i alla fall såsom den allra tyngsta börda. Och
tungt måste det väl kännas för en far att behöfva bära bort sitt
barns glädje och förhoppning.

När Kalle kom ungefär midt i hagen, stötte han plötsligt på
ett par främmande karlar, som höllos med alt böka undan torfven
på sidan af ett berg, som låg där.

— God dag, hvem rår om den här marken? sporde
främlingarna.

— Jo, jag är åtminstone skrifven för biten, genmälte Kalle.

Så talade karlarna om, att berget bestod af svart granit, som

de gärna ville tillhandla sig af honom.

Ja, det var Kalle strax med om. Han sken riktigt till och
kände det som ett berg blifvit lyftadt från hans eget bröst.

Så följdes de åt ner till handlar’n, där affären gjordes upp,
och Kalle fick hundra kronor i handpengar.

Några timmar därefter vände han åter till Ödetofta med en stor
säck mjöl på ryggen, men han bar den så lätt, som om det varit
en fjäder, och tyget hade han äfven med hem.

Så blef det en treflig kväll i småbrukarens hem. Hustru och
barn hörde med vidöppna och förbluffade ögon på Kalles berättelse.
Men när han slutat, tog han fram bibeln från hörnhyllan ocli sa’
till de sina:

— Nu ska’ vi tänka på och tacka honom, som alltid kommer
med ljus till sina barn, när det är som mörkast omkring dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/2/0602.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free