Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så snart hon fick se och höra pojken, blef det bättre med henne.
Kanhända kom hon att tänka som så, att hon måste taga silt förnuft
till fånga för den lilles skull och att hon måste lefva lifvet för
denne.
Hon lugnade sig till sist och lefde se’n verkligen för sonen sin.
All sin kärlek, som var mäktig så oerhördt mycket, öfverflyttade och
koncentrerade hon på Anders. Hon släpade och arbetade för honom,
vakade och svälte ibland för honom och till honom satte hon allt
sitt hopp.
— Hon bara skämmer bort honom. En ska’ få si, att ho’ inte
får annat än sorg och skam af’en! lät folket.
Och det såg verkligen ut som om folket den gången
profeterat sant.
Anders blef nog en stor och stark och grann gosse, men han
blef omöjlig att styra. Han blef en sådan där gök, som aldrig ville
gå under någons kommando, som aldrig ville lyda några befallningar
eller rätta sig efter hvad folk sa’ honom. Han hade, kantänka, fått
för litet stryk i barndomen. Greta hade aldrig nänts alt slå honom
eller stuka till det stridiga och brutala lynne, som han ärft efter far sin.
Hon tyckte rent af att detta klädde pojken och påminte henne om
den bortgångne, som hon älskat af hela sin själ, till och med när
han misshandlade henne. Kvinnorna äro ju så konstiga och
obegripliga bå’ invärtes och utvärtes.
Också fick den arma Greta stora bekymmer för sin son.
När han gick i skolan och skulle ha’ tukt, slog han igen. Han
flög på skolläraren som en liten tiger samt blef ansedd som ett
vidunder.
— Han har satan i kroppen och kommer nog till sist på
häk-telset! menade folket.
När han sedan kom ut att tjäna, bar det genast emot för honom.
Så fort husbonden, började brumma med honom och komdera honom,
blef Anders arg och svarade sturskt. Så gaf det ena ordet det andra
och alltid slutade det så, att husbonden fick stryk och Anders fick
gå sin väg.
Måntro, det var inte roligt för den stackars fattiga Greta att gång
på gång få hem sin son tjänstelös. Och så att höra det tal, som
gick om honom och hans fördärfvade natur. Det var det allra värsta.
—- Men kan du då aldrig ta’ ditt förnuft till fånga? Begriper
du inte, att du, som tjänar och har dina fötter under andras bord,
får lof att lyda och rätta dig efter hvad den säger, som du äter hos?
snyftade hon.
— Stackars mor, nok vet jag att det är så. Men jag lider det
inte. Jag kan för mitt lif inte låta köra mej som en oxe. Jag
begriper hur sakerna ska’ göras och jag vill göra dem på mitt vis, det
är hela visan. Jag kan svälta, men tjäna, det kan jag nok inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
