Efter fotografi.
| 10 |
Efter fotografi. |
Med Koloman v. Tisza har åter en af de ledande statsmännen från senare hälften af nittonde århundradet gått ur tiden. Född den 30 dec. 1830, inträdde han efter afslutade juridiska studier redan vid 18 års ålder i statstjänst. Den allmänna uppmärksamheten fäste han först på sig år 1859, då han uppträdde till försvar för den ungerska protestantiska kyrkans frihet gentemot den österrikiske ministern grefve Thuns »protestantpatent». Två år senare invald i parlamentet, öfvertog han där snart ledningen af den moderata venstern samt blef, sedan 1875 sammanslagningen af Tisza- och Deak-partiet ägt rum, den 21 oktober s. å. ungersk ministerpresident. Under den kritiska perioden under Balkan-striderna 1876-78 var Tisza afgjord motståndare mot Ryssland. Som sin hufvuduppgift ansåg Tisza emellertid själf genomförandet af den österrikisk-ungerska »Ausgleich» -- d. v. s. ordnandet af den proportion, i hvilken de bägge staterna skola deltaga i de gemensamma utgifterna -- samt reorganisationen af den gemensamma banken. Under allt detta har han städse häfdat Ungerns ställning, som en jämnbördig stat med Österrike, och det tör ej vara öfverdrifvet säga, att den själfständiga ställning, som det moderna Ungern kommit att intaga i monarkien och bland de europeiska staterna till största delen är Tiszas verk. På grund af de finansiella svårigheterna, hvilka hade till följd ockuperingen af Bosnien och Herzegovina, demissionerade kabinettet Tisza år 1878, ehuru de nyss företagna valen tillförsäkrade det en stor majoritet. Men redan i december samma år stod Tisza åter i spetsen för ett nytt kabinett. Hans ministerskap varade nu i ett sträck ända till 1890, hvilket år han afgick, utan att sedermera åter ha stått i spetsen för någon regering.
Ungern förlorar i Koloman v. Tisza en af de
dugligaste och redbaraste statsmän, som det
någonsin ägt, och landets sorg vid den varmhjärtade
patriotens bortgång finner eko långt utom dess gränser.
