Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men den äkta mannen kom i rätt tid,
och herrskapet Herz åto sitt pepparrotskött
och sina munkar i det grönmålade lusthuset,
som låg ytterst pä den svindlande branten
ned till den i berget nyutsprängda gatan.
Marions fönster vette däremot åt sjön.
Hon kröp upp däri med föresats att njuta
af ovädret och hvilostunden. Fönstret slet
och ryckte på sina hakar, men Marion tänkte
liknöjdt, att om det for i väggen, finge hon
väl betala det med en dags svält. Hon
glömde i alla fall så ofta bort att äta, och
så var det så mycket besvär därvid och så
tidsödande. Oftast kände hon häller ingen
hunger — det var ett sådant varmt bestyr
med de välsignade dockebarnen, som logo
fram ur alla rummets vrår, och skulle pyntas
och skickas ut i världen.
Först när alla voro afsända och kam-
maren åter tom, blef det så fantasilöst och
grått och kallt, och då kunde man ju tänka
på litet ordentlig mat från närmaste hus-
hållsskola — om vädret var bra, annars
som nu, kaffe och smörgås och ett par lös-
kokta ägg.
Nu började åskan gå. Marion ryste
nervsvagt till för den skarpa knallen, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
