Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Solöga sitter ännu och stirrar bort emot de dansande; hon lyss till sången, som allt emellanåt
ånyo tages upp och klingande stiger i kvällen:
»Den gröna ängen den är vår sal,
löftet är stjärnepällen.»
»Ack, den som vore därborta på balen!» mumlar Solöga sorgsen och längtande; hon får nästan tårar i ögonen-
Hvitkind .kommer fram till henne.
»Var inte ledsen nu, Solöga,» hviskar hön till sin vän och klappar henne sakta på kinden. »Kom med
mig, så skall jag visa dig något, som är lika roligt som att vara på bal.»
Och hon drager Solöga med sig.
Nedåt ån sväfva de båda älfvorna, följande dess buktande lopp. På skimrande, lätta vingar flyga de
fram öfver slumrande näckrosor och mellan sakta vajande vassar; de begifva sig ned emot hafvet, som stort,
och stilla utbreder sig framför dem.
Månen har stigit upp på fästet; dess sken faller som en bred lysande strimma öfver den jämna,
blanka vattenytan.
Hän på den ljusa, glittrande vägen sväfva de små älfvorna; hand i hand glida Hvitkind och
Solöga fram på månens hvita stig.
Härute höres icke dansmusiken och bröllopssången; här höres blott böljornas sakta sorl, hafvets eviga,
stora sång.
Oändligt lång, oändligt ljus sträcker sig vägen framför dem; i stilla hänryckt glädje glida de framåt.
»Är icke detta likaså bra som att vara på bal?» frågar Hvitkind sin vän.
»Jo,» svarar sakta Solöga. »Det är bättre!»
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
