Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Drottning Kristina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Kristinas
personlig-
het.
vidare den lärde pedantens ringaktning för de »obildade», omgav
sig som drottning med en stab av utländske lärde, förstod aldrig
att skatta den praktiska dugligheten, men lät däremot ständigt
dupera sig av det släkte, som Molière förevigat i Vadius och
Trissotin. Den skönlitteratur, som då var på modet, bidrog ännu
mer att avlägsna henne från verkligheten —- herderomaner som
d’Urfé’s Astrée, i vilka folken endast synas vara till för att låta
massakrera sig för någon underskön prinsessas och någon förälskad
prins kärleksgriller. På henne bör en dylik åskådning hava gjort
ett starkare intryck än på andra. Redan vid sex års ålder hade
hon blivit drottning över ett av Europas mäktigaste riken, och
redan som barn hade hon hört, huru hennes arméer, hennes gene-
raler vunnit den ena segern efter den andra, de besegrades skatter
hade förts till hennes slott, och vid blott aderton stod hon såsom
myndig drottning i spetsen för detta rike, härskarinna över fält-
herrar som Torstensson och statsmän som Oxenstierna. Även en
starkare, mindre nervös ung kvinna skulle hava svindlat på denna
höjd.
Kristina kom heller aldrig i någon jämnvikt, utan slog ständigt
om i ytterligheter. Hon hade onekligen stora egenskaper — utom
sin begåvning också en viss brutal sanningskärlek och förakt för
all flärd. Men å den andra sidan var hon småsinnad, fal för smicker
och ängslig om sin värdighet. Hon kunde föra långa underhand-
lingar om bagateller i etikettsfrågor, och hennes sanningskärlek
hindrade henne ej från att stundom vara ytterst bakslug. Hon väver
under hela sitt liv på ett nät av beräkningar, men i ett ögonblicks
överilning kan hon brutalt slita sönder alla maskorna. Hon har
oerhört lätt att förälska sig i en idé, att sätta in hela sin energi
på att driva den igenom, men helt plötsligt kan hon kasta den
över bord för att jaga efter någon ny fantom.
Det var denna hysterica, som 1644 själv fattade statsrodret i sin
hand. Men endast tio år höll hon ut med detta mödosamma värv,
och 1654 tog hon ett steg, som väl hör till de mest uppseende-
väckande, som tagits. Frivilligt, utan att därtill vara tvingad, mot
sina undersåtars vilja, nedlade hon sin krona, och ehuru Gustav
Adolfs dotter och drottning över Europas mest protestantiska land,
avsvor hon sin faders religion och övergick till papismen.
Utan hänsyn till hennes naturell och till 1600-talets idévärld blir
ett dylikt steg oförklarligt. Någon fosterlandskärlek ägde hon icke,
och en dylik var under denna tid ganska sällsynt. I spetsen för
Frankrikes dödsfiender, spanjorerna, kämpade den store Condé mot
fransmännen, Tysklands furstar stodo i vapen mot sin kejsare, i för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
