- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
233

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tidigare gustavianerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tyvärr var han en mycket dålig versifikatör, och t. o. m. en så välvillig
bedömare som Oxenstierna anmärker på hans »kärva och elaka
verser». Idéerna äro heller ej originella. De äro desamma, som
vi återfinna i fru Nordenflychts och Gyllenborgs dikter — den
sentimentalt färgade
pessimismen,
dygdesvärmeriet,
svårmodiga reflexioner
och frågor över
livets mening. Dessa
frågor voro likväl
helt visst sprungna
ur hans egen själ
samt ha även i viss
mån fått en
personlig färg, något
av den melankoli,
som tyckes hava
tillhört Bergklints
väsen. Och trots
sin svaga
formtalang och sin brist
på fantasi var han
mnerst en
verkligt poetisk natur.
Hans olycka var,
att han aldrig
kunde giva ett
konstnärligt uttryck åt
denna, och
banbrytare inom
dikten blev han
därför icke, knappast heller inom den estetiska kritiken. Väl var han,
såsom vi minnas från föregående del, den förste, som författade en
verklig kritik över ett diktverk. Men den estetiska ståndpunkt, på
vilken han stod, var Boileaus och Popes, och för de nya
smakriktningar, som kommo fram under den gustavianska tiden, hade han
ingen mottaglighet.

illustration placeholder
Olof Bergklint.

Pastell från 1770-talet av okänd mästare. Västmanland-Dala

nation. Uppsala.

Wellander.



Mera skald, om än kanske såsom personlighet av mindre mått,
var Johan Wellander, vilken i Utile Dulci vann sina sporrar såsom
poet och i början av 1770-talet var det borgerliga Stockholms snart
sagt officielle festdiktare. Wellander var mycket musikalisk, en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free