Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Signaturerna — Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bilder och hans demokratiska diktning skulle vinna honom det svenska
folkets hjärtan, han hade väl drömt om att till honom en gång skulle
komma ett bud från hemlandet sådant hans Erik Dahlberg fick: »Ni
är nödvändig. Res på ögonblicket.» Men budet kom icke. Väl
mottogos hans andra och hans tredje diktsamling med mycken välvilja
av kritiken, men om de verkligen trängt till folkets hjärta, därom svä-
vade han i ovisshet. Och det var dit han ville nå. Redan i början
av sjuttiotalet hade han ställt det målet för sig i sonetten Svenskhet:
Väl i ditt land du älskar, som jag märker,
ett slags fantastiskt frihetsideal,
men du skall älska skog och berg och dal!
Den tysta kraft, vars möda landet stärker,
du vörda skall, och under skrovligt skal
den gamla svenskhet, som finns kvar hos Jerker.
Då sedan hans diktning med ny kraft strömmade fram, buren av
fosterländskhet och liberala idéer, var det hans varmaste hopp att
verkligen nå fram till Jerker. I dikten I porslinsfabriken (sommaren
1882) uttalar han det första gången öppet:
O, den som kunde skänka dikten så
den enkla form, som tusenden förstå,
den form, som frambär kraftigt vardagsbröd
till tjänst för hunger, ej för överflöd!
Men snart därpå bekänner han hur hopplöst det för honom är att
eftersträva ett sådant mål: »Jag känner dessutom min huvudbrist
den att ej från ungdomen hava levat folkets liv — bildning och upP’
fostran i ensidig klassisk riktning hava gjort mig liksom det ojäm-
förligt stora flertalet av våra litteratörer mindre ägnad att tala till de
djupare folklagren ett språk de förstå. Till skillnad från mina kolle-
ger känner jag dock ofta smärtsamt denna mur, denna begränsning
och söker att komma däröver.» Och Folkets sångmö (nov. 1884)’
som uttrycker hans längtan efter en dikt som sjunger »folkets eget
liv», slutar resignerat:
Glad jag tystnar då
för att höra på
unga ljud av känsla och natur.
Somrarna 1885, 1886 och 1888 besökte Snoilsky Sverige.
sade, att han behövde andas hemlandsluft för att fortsätta sin svensk*1
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
