Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttiotalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sens ställning och levnadsförhållanden. I Bååths och i Ola Hanssons
äldsta lyrik rycker den sociala frågan fram på vers. Ola Hansson
inspireras till och med av Wicksells agitation för rationell barnbe-
gränsning till ett lyriskt poem. Fru Edgren-Leffler förklarar 1881,
att hon tror på socialismen som det enda möjliga framtidsidealet,
ehuru hon gör den synnerligen viktiga inskränkningen, att det skulle
vara »med individuell egendom». Och Bernhard Meijer förutspådde
1885: »Det dröjer inte länge förrän hela det unga Sverige sätter socia-
lism på sitt program.» Han tänkte väl dock snarare på en radikal
demokrati än på socialism i egentlig mening.
Mer än någon annan fråga samlade emellertid kvinnofrågan diskus-
sionen och tendensdiktningen kring sig. Kvinnorörelsen var äldre än
åttiotalet, och denna tidigare kvinnorörelse, som kunde förenas med
i övrigt mycket konservativa åskådningar, fortsätter i en obruten linje
under detta decennium, officiellt representerad av Fredrika Bremer-
förbundet, friherrinnan Adlersparre (Esselde) och tidskriften Dagny.
Men vid sidan av den går nu en annan kvinnorörelse, som i mycket
har samma mål som den äldre, men bygger på de moderna individu-
alistiska och demokratiska åskådningarna. Den har sin litterära ut-
gångspunkt i Dockhemmet. Det växer efter Ibsens drama fram en
kvantitativt väldig litteratur, där äktenskapet diskuteras ur mänga-
handa synpunkter, både i teoretisk och i skönlitterär form. Man in-
skärper den allmänt moraliska satsen, att äktenskapets enda verkliga
grund är kärleken, man diskuterar rätten till skilsmässa, men alldeles
särskilt angriper «indignationslitteraturen», huvudsakligen represente-
rad av damer som fru Edgren-Leffler och fru Agrell, hustruns för-
tryckta ställning och den äkta mannens tyranni. Ur mer mångsidiga,
opartiska och allmänmänskliga synpunkter behandlas äktenskapspro-
blemet i Ernst Ahlgrens romaner. Ensidigheten i dockhemssynpunk-
terna uppretade som vi sett Strindberg, som i Giftas protesterade mot
den ständiga nedsvärtningen av mannen och mot de teoretiska jäm-
likhetskraven hävdade de naturliga drifternas och könsolikheternas av-
görande betydelse; från denna utgångspunkt gick han sedan vidare
på sin fanatiska kvinnohatsbana. Det var framför allt denna hans
våldsamma reaktion mot kvinnofrigörelsen, som skilde honom från de
egentliga typiska åttiotalsförfattarna, från »det unga Sverige». Men
utan verkan på tiden blev hans angrepp dock icke. Ernst Ahlgren
är visserligen upprörd över det myckna råa i Giftas och förklarar sig
vara en svuren fiende till strindbergianismen, men saknar dock icke
förståelse för dess synpunkter — då Giftas II kommer ut vågar hon
till och med i strid med en så gott som enhällig svensk opinion beundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
