Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människan i sin dikt vid Gustaf Frödings jordafärd.
318
i kultur och samhälle och att bära fram det positiva,
i sin själ till seger.
Allt fåfangligt,
allting jordiskt dör, dör,
men hon själv blir det verk, som hon danar,
han om
skrift Proletärfilosofiens upplösning och fall (1911) hyllade han
motsats till Strindbergs bittra, nedrivande, anarkistiska samhälls-
den civilisatoriska, positivt skapande människotypen, samhälls-
stark, genomströmmad av ett blod, där dunkelt och ljust smält sam-
man. Men hur objektivt skapade människorna i detta verk än synas
vara, vittna dock deras öden och de ord han låter dem tala tydligt
om skaldens egen kamp med livet och om hans egen andes växt.
Allt klarare står för honom som människans mål att bygga upp stora,
bestående verk
goda
brokiga och drastiska, som i hans ungdomsverk så ofta trängde
fram, försvinner småningom. Rytmen i hans prosa har höghet
något av helg, som ligger över vardagsstilens nivå. Fyndigheten
förmågan att finna slående bilder, som alldeles särskilt utmärker
tal han hållit, återfinnas också i hans övriga prosa. Det är en
som visserligen i sin koncisa saklighet har något med natura-
skrev
I sin
ock i
kritik
människan och kulturmänniskan.
Heidenstams verk återspegla också i sin konstnärliga utformning
denna utveckling. Från och med Karolinerna har hans människo-
skildring ett klassiskt helgjutet drag. Han tecknar karaktärerna med
stora, hela linjer, medan den psykologiska skildringen av detaljerna,
av det omedvetna och av nyanserna, träder i skuggan. Hans män-
niskor uttrycka gärna i korta, slående formler själva de centrala dra-
gen i sin personlighet. Hans stil bevarar alltid sin visuella grund-
prägel, men den blir allt mer klangfull, harmonisk, enkel och hög-
Det
sig
och
och
de
stil,
lismen befryndat, men annars till hela sin karaktär ansluter sig till
andra, klassiska stilideal.
Nya dikter. I Heidenstams Nya dikter (1915) fick den harmoniska humanism,
’till vilken åren fört honom, sitt fullkomligaste uttryck. Mycket förenar
dessa enkla, klara, ofta helt korta och orimmade dikter med hans
ungdoms Ensamhetens tankar, men över dem vilar en den mogne
mannens vishet, som ungdomsdikterna icke kunde äga. Från den
höjd han nu nått gå hans blickar både mot det förflutna, mot livet
som överskådligt breder ut sig för honom med sina solstrimmor och
molnfläckar, och mot det kommande, mot döden som han varken
längtar efter eller fruktar, och mot evighetens höga, stjärnströdda him-
och ädla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
