Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlands nittonhundratalsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runebergs starka, hela ton i dessa strofer.
516
111
trädde in i litteraturen ungefär
hans första Dikter kommo ut
Finlands här drar förbi och stegen ljuda så fasta.
Skuggor på vägen de dunkla gestalterna kasta.
Född ibland skuggor går hären mot morgon, mot dag,
fram för att slå sina första, lysande slag.
hell
vita
Härliga dröm, så länge förtryckt och förtrampad,
modiga här, på en natt ur drivorna stampad,
dig, framtid i natten och drivorna född,
fana av väpnade armar stödd!
Jacob Jacob Tegengren (f. 1875 i Vasa)
1 lgcngrcn’samtidigt med Mörne och Procopé;
1900. I dem och i hans följande samlingar är sammanhanget med
den svenska nittiotalsdikten mycket tydligt. Till en början är det
Levertins tungsinne och vemodigt böljande rytmer som starkast fram-
träda, men också minnen av Fröding synas klart. Sedan intar snart
Karlfeldt en plats vid Levertins sida. Från sina samtida finländska
skalder skiljer sig Tegengren emellertid genom att de politiska och
sociala spörsmålen aldrig få någon framskjuten plats i hans dikt. Väl
önskar han under de svåraste åren i seklets början att även få vara
med bland de stridande:
Det är något av
Efter 1918 har Gripenbergs dikt huvudsakligen ägnats de stora
minnena från frihetskrigets dagar och de bittra besvikelserna, som det
nya Finland berett honom. I allmänhet stå dessa dikter knappast
lika högt som hans äldre dikter, om man också i hans senaste sam-
lingar finner enskilda mäktiga och gripande poem.
Gripenbergs diktning bygger icke på något rikt och djupt idéförråd
eller på någon mycket nyanserad känsloskala. Men han äger den
store lyrikerns förmåga att låta ögonblickets känsla full och stark
klinga ut i dikt. Och hans diktnings form är ren och vankfri. Som
han själv är en traditionens man håller också hans dikt fast vid tradi-
tionen. Han behöver icke experimentera med nya former; åt det
innehåll han bär inom sig skänka de gamla ett fullödigt uttryck.
Hans själ har intet modernt splittrat, oroligt och jäktat inom sig-
Hans känslor äro stora och enkla, och över hans dikt i dess senare
skeden lysa som ledstjärnor de gamla, eviga begreppen plikt och ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
