Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75 INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
Om det politiska missnöjets avskaffande.
Humoresk — »rasp» — uppläst vid Chalmersska Ingenjörsföreningens
8tockholmsavcL:s möte den 8 dec. 1928.
(Varje teknisk läroanstalt i vårt land torde ha även sina
skönlitterära behov. Så t. ex. talar smaken och snillet vid Kungl.
Teknis genom väl tillagade »blandare», vid Chalmers genom
dess odödliga »raspar», vid Maskinyrkesskolan i Stockholm
genom dess häpnadsväckande »exponenter», osv. Någon gång kan
det därför vara skäl att ge en större publik än den lokala en
provbit, såsom nu här nedan sker. Den som »raspat» är en av
de senaste århundradenas på området mest förfarna
chalmer-ister. Red. av I. N.)
Det påstås med anspråk på tillförlitlighet, att det
kända politiska missnöjet i Mexiko har sin orsak däri,
att ett så beklagligt litet fåtal av befolkningen har
tillfälle att sitta som president. Förklaringen är nog
fullt tillfredsställande, vad Mexiko beträffar, men för
våra svenska förhållanden få vi nog hitta på något
annat.
Undertecknad tror sig emellertid kunna konstatera
eller »fastslå», som det heter på det politiska språket,
att en stor del av vårt politiska missnöje skulle vara
bragt ur världen, om ett större antal, låtom oss säga
majoriteten, av svenska folket vore Nobelpristagare.
Har man någonsin sett Nobelpristagarnes
fackförening traska till Gärdet i ur och skur med barn och
blomma för att anta resolutioner om arbetstidens
begränsning till 12 timmar eller om medinflytande i
andra människors affärer? Eller har herrskapet sett
dem gå strejkvakt omkring Kungl, biblioteket och dela
ut röda lappar, på vilka institutionen förklaras i
blockad?
Sällan!
Vore det inte skäl att för den skull inrikta sig
på, eller, för att fortfarande tala det politiska
tungomålet, kraftigt understryka kravet på, att så många
som möjligt av Svenska Folket göras till
Nobelpristagare?
Jag vill inte framkasta denna tanke utan att på
samma gång söka ge några anvisningar om, hur den
skall kunna realiseras.
Det pris, som här i landet torde vara lättast att
erövra, är väl fredspriset.
Tänk på 1905 — var vi inte snälla då? Och tänk
på att vi under icke mindre än etthundranio år hållit
fred med utländska makter, ja med allesamman, fast
en hel hop slogs härförleden med varandra så att
hårtestarna rök. Ja, varenda svensk borde ha. fredspriset
— det är en given sak!
Rörande litteraturpriset få vi väl konstatera, att
det alltid går åt orätt håll. Vad är »Den spruckna
byttan» i jämförelse med den underbara klarheten och
den subtila poesien i ett riktigt fiffigt patentanspråk
med 13 trappstegsformigt under varandra lagda,
bisatser, innan man kommer till »kännetecknad av....!»
Tror herrskapet, att Mommsen eller Lagerbärsblad
skulle klara av en sådan uppgift? Jag bara frågar.
Vad kemipriset beträffar, hyser jag inga stora
förhoppningar numera, så som den vetenskapen har gått
tillbaka under de senaste åren. Under dess
blomstringstid, åren 1917—18 och —19, var det etwas änders. Då
jäste det överallt av verksamhetslust och studieiver.
Vartenda kök var ett vetenskapens tempel, och
varenda kaffepetter bröstade sig i stolthet över de krafter,
som arbetade inom honom. Kände vi oss inte var på
sin ort som en liten Berzelius, när vi första gången
lyckades frambringa en drickbar produkt?
Men nu! Har det inte gått med kulturen precis
så, som Raspen och Svenska Morgonbladet förutsade,
att det skulle gå, om pilsnerdricksdjävulen segrade?
Vem befattar sig numera med de högre tingen!
Inom fysiken är det mycket att göra för en
målmedveten Nobelpristagarekandidat. Vi ha väl alla den
uppfattningen, att det inte är bra, som det är.
Se bara t. ex. på den där idiotiska lagen om
energins oförstörbarhet! Vad gör nu den för nytta? Jag
är säker, att den är påhittad av någon knarrig
professorsgubbe, som inte hade ett dyft känning av det
verkliga livets krav. Hur tacksamt för en verklig
begåvning att göra om den lagen! Tänk, så många knepiga
perpetuummobile, utspekulerade med kärlek och
verkligt fullifanskap, som då skulle ta till att snurra
runt! Och inte kan jag tro, att detta skall vara så
omöjligt heller! Det gäller säkert bara att räkna om
ett slag till, så att man får ett +, där man förut haft
ett —, och kitsligare saker än så klarade man väl av
under provräkningarna förr i världen.
I samband härmed vill jag för mina läsare
framlägga ett uppslag, som jag fick här för leden av
chauffören i en buss. Med den elektriska lyktan som
utgångspunkt kommo vi in i ett resonemang om
ljuskällor i allmänhet, och han hade då gjort den
fullkomligt riktiga, iakttagelsen, att, ju omsorgsfullare man
isolerar en het kropp, desto långsammare förlorar den
sitt värme. Han drog då den, så vitt jag kan se, fullt
logiska slutsatsen, att, om man isolerar en varm kropp
fullständigt, så förlorar den inget värme alls, dvs den
bibehåller sig ständigt lika varm. Alltså: tag en kropp
och värm upp den, tills den glöder, t. ex. hemma i
spisen, och isolera den sedan ordentligt och utan slarv, så
fortsätter den att glöda hur länge som hälst och kan
följaktligen användas i en lykta eller en lampa. Han
tyckte, att ingenjörer äro ena struntgubbar, som inte
klarat av detta för länge sen.
Ja, fysiken är en stor och härlig vetenskap, men
full av listigheter, som behöva rättas till, och av
krångliga. kurvor, som behöva få en stunsigare snitts på sig!
Men den vetenskap, som bör se största
möjligheterna inom sig, är väl ändock medicinen. Jag vill bara
antyda ett par områden, där härliga segrar stå att
vinna.
Vi veta, att hjärnan består av ett flertal olika
knölar, och att var knöl har sitt särskilda pund att förvalta.
Så t. ex. innehåller en knöl allt vad vi veta om Fredrik
den store och Kleopatra, och nu på sistone även om
Tutankamon. En annan knöl innehåller bara der, die,
das och arnö, amas, amat och sånt. En tredje består
uteslutande av rötter och potenser och en och annan
integral. Men var sitter integralknölen? Det vet man
ingenting om, åtminstone inte jag. Och hur skall man
bära sig åt för att pigga upp honom, om han skulle
slappna till? Skall man ge honom för 25 öre
A-vitaminer?
Jag har haft min uppmärksamhet fastad vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
