Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
dets snara behandling med ett för museet och den
teknisk ^-historiska forskningen gynnsamt resultat.
*
Redaktionen har mottagit följande beaktansvärda
påpekande:
Undertecknad är nog gammalmodig att fortfarande
barbera sig med rakkniv på gammalt vis. Och under
de 45 år jag hållit på därmed har så småningom
i mina gömmor samlat sig en hel hop rakknivar
av olika slag, för vilka jag nu skall söka en sista
fristad i Tekniska museet. Flera av knivarna äro
gjorda i Sheffield och bära kända eller berömda
tillverkarenamn. En har stämpeln »Wootz»,
visande att stålmaterialet härstammar från Ostindien och
utgöres av det för sin godhet prisade stål, som med
primitiva metoder ännu på vissa håll därstädes lär
framställas. Somliga knivar äro tyska eller
österrikiska. Och bland de svenska finner man flera med
välkända Eskilstuna-stämplar. En av dessa har sitt
mycket stora intresse såsom gjord av det första dugliga
bessemerstål, vilket överhuvud framställdes. Detta stål
härstammar från Edsken, Sveriges första bessemerverk,
där konsul G. F. Göransson, Sandvikens grundläggare,
lyckades lösa ett kinkigt metallurgiskt problem av
verklig världsbetydelse. Bland mycket annat, som
tillverkades av den första dugliga chargen, gjordes även
några rakknivar, _ nu sällsynta reliker, av vilka jag
mottagit min som present av brukskassören rl’h. Klang,
vars fader var med bland pionjärerna vid Edsken.
Med dessa rader har jag nu velat fästa andra
rakknivsägares uppmärksamhet på det
metallurgiskt-histo-riska värdet av äldre sådana bohagsting. Kniven intager
av gammalt ställningen som kvalitetsprodukten
framför andra bland allt det myckna som göres av järn och
stål. Och blancl knivar av olika slag har rakkniven
den obestridda rangplatsen. Redan på grund härav
bör det hava sitt stora intresse att få samman exemplar
av möjligast många svenska tillverkares produkter av
i^etta slag. Närmast tänker man därvid på
Eskilstunaknivarna, men man skall inte glömma de på
1700-ta-let berömda Vedevågsknivarna (stämpel W med krona
över), ej heller rakknivar från våra allra första degel
-stålsverk, det av Bengt Qvist vid Ersta i Stockholm
anlagda (stämpel: ERSTA) och det Brolingska. Ej
heller böra i samlingen saknas ett mångtal olika av
allmogesmeder tillverkade rakknivar, som på sin tid haft
berömmelse för skärpa och hållbart bett. Även
rakknivar av osmundsstål böra bland dylika kunna
påträffas. — Vill man emellertid av samlingen kunna se
vilka olika slag av knivar, som det svenska folket
rakat sig med, får man lov att medtaga även utländska.,
här i landet påträffade rakknivar. Ju fullständigare
allt hithörande insamlas, desto komplettare blir den
bild man genom samlingen vill framställa.
Rakknivarnas form, skaftning, etuiernas utseende osv äro även
omständigheter av intresse. I särskilda fall kunna
uppgifter om vem som ägt visst föremål eller på vilka
vägar rakknivs-serier inkommit anskaffats och lända
till upplysning. Och utöver det historiska kommer sedan
det rent metallurgiska, som är knutet vid en dylik
samling. Här är dock icke platsen att ingå närmare
på detta område.
Alltså: plocka fram edra gamla, avlagda
rakknivar och sänd dem, åtföljda av möjligast ingående
upplysningar, till Tekniska museet,
Ingenjörsvetenskapsakademien, Stockholm 5.
C. S.
Linhanteringens läge.
(Ur den av statens instruktör för linberedning E. Adalberth
avgivna berättelsen för tiden 1 jan.—30 juni 1924.)
Det meddelas i marknadsberättelse från London
den 1 juli, att linmarknaden är fast och att inga utsikter
finnas för lägre priser under längre tid framåt.
Skördeutsikterna för linet i Belgien, Holland, Tyskland och
Frankrike anges vara goda. Beträffande linareal och
utsikterna för linskörden i de baltiska staterna och
Ryssland har väntats och räknats med större arealer och
skördeutbyten än det föregående året. I Sverige kan
ej räknas med någon nämnvärd ändring av
odlingsarealen sedan år 1923. Visserligen var efterfrågan på
lin-fröutsäde särskilt stor senaste vår, men detta berodde
till en del därpå, att linfrö av förra årets skörd i
allmänhet, till följd av det svårartade bärgnings vädret, visat
dålig grobarhet och ofta varit odugligt till utsäde.
Naturligtvis ha dock de gynnsamma linpriserna och de
relativt höga priserna på bomullsartiklar lockat
mången att odla lin, dels för eget behov, dels möjligen för
försäljning av någon liten del. I alla händelser torde
odlingen till försäljning ej heller detta år hava nått
någon större arealsiffra.
Den svenska linodlingen för husbehov — till
material för slöjden i hemmet — är alltjämt huvudsaken
för lantbrukarna, trots de höga linpriserna. Och även
om dessa stiga ytterligare, torde ingen nämnvärd
ändring härutinnan framträda, förrän årligen utfäst
pris-garanti å oberett och berett lin kan tillförsäkras odlare
och beredningsanstalter. Försök, surc. vissa mindre
beredningsanstalter gjort att på denna väg anskaffa
behövligt stjälkmaterial, ha utfallit gynnsamt. Dessa
anläggningar ha emellertid ej vågat sig på risken att
kontraktera med linodlare i någon större utsträckning, då
de ej själva haft någon prisgaranti för det färdiga linet.
Inga nya linberedningsanstalter ha under gångna
halvåret inrättats. En ny anläggning är emellertid
planerad i Uppsala län, och en äldre i Kristianstads län
har efter eldsvåda restaurerats.
I allmänhet lida beredningsanstalterna av att rå
varutillförseln är otillräcklig i förhållande till
produktionsförmåga och nedlagt anläggningskapital,
varigenom odlarna debiterade beredningsarvoden, vilka skola
täcka beredningskostnader, räntor etc., bli så höga, att
odlingen genom den maskinella beredningen icke kan
uppmuntras i önskad grad. Till följd av
beredningsanstalternas svaga ekonomi och ofta stora skuldbörda
mötas strävandena att uppmuntra linodling och
råvaru-tillförsel och de samtidiga bemödandena att förbilliga
beredningsarvodena i en gordisk knut, som utan tvivel är
svårlöslig. Effektivaste lösningen torde vinnas genom
åvägabringande av köp och försäljningar av linstjälk
och lin vid sidan av löngodsrörelsen. Strävandena att
möjliggöra och främja en sådan affärsrörelse med
inhemskt linmaterial skola befordra den inhemska
linhanteringen i dess helhet.
Under halvåret ha flera större eller mindre
utställningar av lin och linmaterial blivit anordnade. I
samband med »Jordbrukets dag» ha en del lokal- eller
länskommittéer för denna »dag», oftast med biträde från
hemslöjdsförening inom länet, insamlat och utställt
diverse material och produkter av lin från orten. I
några fall ha därvid även tävling och prisbedömning
anordnats. Meddelanden om dylika utställningar ha in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:00:42 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/indunord/1924/0308.html
