Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
INDUSTRI TID NINGEN NORDEN
Patentanspråkens betydelse för patentskyddet.
Tysk kritik av domstolspraxis.
Rörande patentanspråkens betydelse vid
bedömande av ett patentskydds omfattning äro åsikterna mycket
divergerande. Å ena sidan uppfattas patentanspråken
såsom definitioner, i vilka det väsentligt utmärkande
bör vara noga preciserat och till sitt omfång bestämt
och noga begränsat. Denna åskådning företrädes
särskilt i Nordamerikas Förenta Stater och i England, och
såsom uttryck för densamma må här anföras några citat
ur M y e r: Federal decisions:
»När ordalagen i ett patentanspråk äro klara och
distinkta (såsom de alltid böra vara), så är
patentha-varen i en angående intrång anhängiggjord rättegång
bunden därav. Han äger ej att göra anspråk på
någonting därutöver. Ej heller äger han att visa, att hans
uppfinning är mer omfattande än vad som framgår av
ordalagen i patentanspråket».
»En uppfinnare måste antagas veta, varuti hans
uppfinning består, och hans patent tillförsäkrar honom
icke uteslutande rätt till någonting mera, än han gör
anspråk på att hava uppfunnit».
Å andra sidan står såsom motsats härtill en
särskilt i Tyskland företrädd åskådning, enligt vilken en
patenthavare bör tillerkännas ett så vidsträckt skydd,
som han med hänsyn till den tidpunkt, då ansökan oni
patent gjbrdes, kunnat få, även om man ej gjort anspråk
därpå. I stor utsträckning avkunnas nu i Tyskland vid
intrångsmål och mål angående upphävande av patent
domarna i enlighet med denna åskådning.1
Emellertid synes denna de tyska domstolarnes
praxis hava väckt en synnerligen kraftig opposition.
Såväl i Gewerbliche Rechtschutz und Urheberrecht
som i Mitteilungen vom Verband deutscher
Patentan-wälte hava sålunda på senaste tiden förekommit
artiklar, som skarpt kritisera domstolarnes uppfattning. Då
frågan om patentanspråkens innebörd är en av de
viktigaste inom patenträtten, återgives här i sammandrag
innehållet av en i augustihäftet av den förstnämnda
tidskriften intagen kritik av dr Ludwig Fischer.
I artikeln framhålles först den tidigare
uppfattningen om patentanspråket isåsom en definition av en
uppfinning. Så sent som år 1914 förklarade
Reichsge-richt att »det är patentverkets sak att bestämma
föremålet för den patenterade uppfinningen och så vitt
möjligt avgränsa skyddsam fånget». Men nu förekom
det ofta, att ett patentanspråk antingen var oklart och
därför gav anledning till ovisshet om, vad som skulle
vara skyddat, eller ej täckte det som patenthavaren
gärna vid närmare eftertanke skulle velat hava skyddat.
Det enda en patenthavare då kunde göra var, att
genom nya patentansökningar skaffa sig ett utvidgat
skyddsområde.
I motsats till denna uppfattning har nu I s a y
under åberopande av Reichsgerichts domslut sedan över
ett årtionde företrätt en åskådning, enligt vilken
överhuvud patentbeskrivningen och särskilt
patentanspråket icke bestämma skyddsområdet; detta bör fastmera
genom ett särskilt förfarande fastställas av
domstolarne från fall till fall. Isay har till och med föreslagit,
1 Rörande svensk uppfattning i denna fråga hänvisas tiil
In-dustrit.idn. Norden 1922, nr 27, sid. 213, »Till frågan om innebörden
av patentanspråk enligt svensk rätt», av byrådir. A. Hasselrot.
att patentanspråket blott skulle riktas på en
utföringsform, icke på skyddsområdet. För skyddsområdets
av-gränsning, så vitt det sträcker sig utöver den i
patent-anspråket fixerade uppfinningen, skulle domstolen vara
fullkomligt suverän och ej bunden av patentverkets
utlåtanden.
Domstolarne avgöra allt mera i enlighet med den
Isay’ska uppfattningen och bland advokatkretsar synes
allt mera den åsikten vinna överhand, att praktiskt sett
patentanspråket ej har någon betydelse för
skyddsomfånget. Men det verkliga läget är nu sådant, att det
övervägande flertalet av alla industrimän, som äro i
större utsträckning intresserade av patent, äro på intet
sätt tillfreds med den utveckling, som följt. Industrin
lider svårt därav.
Visserligen är det svårt och kanhända till och med
omöjligt att beträffande skyddsomfånget avgränsa ett
patent i ett patentanspråk i alla hänseenden. I
synnerhet, om tolkningen av patentanspråket sker
under oförutsedda tekniska förutsättningar. Härtill
kor-mer ofullkomligheten i de använda språkliga uttrycken
och osäkerheten beträffande den logiska och tekniska
tolkningen av brakade ord och meningar. De gränser
som anmälaren och patentverket fixerat, kunna därför i
viss mån helt och hållet utsuddas.
Men detta behöver ej hava något att betyda för
frågan. Det har varit och är lyckligtvis ännu
patentverkets strävan att avgränsa uppfinningen i
patentanspråket, så gott sig göra låter. Om också icke alla
gränser kunna utmärkas, så kunna åtminstone några
gränspålar sättas. Man måste blott fordra att dessa en gång
satta gränspålar få gälla såsom orubbliga. Åtminstone
i den mening, att allmänheten kan vara viss på att
utöver dessa gränspålar skyddsområdet ej kan sträcka
sig; att alltså de en gång positivt bestämda gränserna
angiva maximum för skyddsområdet i den
ifrågavarande riktningen. Hänsynstagande till uppenbar
ekvivalens bör därigenom naturligtvis ej vara utesluten.
Man skall nästan vid varje patentanspråk finna
vissa områden, där gränserna äro obestämda. Då skall
det finnas spelrum för deras fixerande; under vissa
omständigheter till och med för en följande gränsreglering.
Men där gränsen en gång är otvetydigt dragen, där får
det sedermera ej ske någon reglering utan blott ett
fastställande av det faktum, att gränsen ligger där och där.
Men även då en slags efterreglering av gränserna
i den antj’dda riktningen kunde synas tillåtlig, får
denna blott utföras på sådant sätt, att av läget av redan
fixerade gränspålar slutes till gränserna på andra
ställen, som anspråket lämnar obestämda. Såsom
vägledning har man härvid beskrivningen, varjämte förloppet
vid patentets meddelande bör tagas hänsyn till. En
reglering på annat sätt av de givna gränserna, som icke
står i full överensstämmelse härmed, måste avstyras
såsom godtycklig.
I det följande ingår dr Fischer på den
praktiska sidan av frågan och uppställer följande tvenne
satser:
Allmänheten måste fordra skyddets avgränsning i
patentanspråket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
