Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRITID NIN G E N NORDEN
151
ökats till 2 ggr per dag samt genom transito över
Englandsfärjorna av smör, ägg, post och passagerare kunna
större inkomster påräknas.
Förutom ett gott ekonomiskt resultat för dessa
färj-linjer är nu elektrifieringen genomförd, varigenom snab-
bare tågtider erhållas, varför det ej borde finnas någon
orsak att längre uppskjuta förverkligandet av dessa så
länge önskade svenska färjlinjer; de måste anses vaja
av vital betydelse för vår handel och industri och kunna
nu bereda arbete för varven. Gunnar Thiman.
Nya uppfinningar och fabrikat i marknaden.
XIII.
(Forts. fr. nr 16.)
Elektrisk smältning av glasmassa, metod
Holmgren.
Vid försök att använda elektrisk energi för smältning
av glasmassa i glasugnar resp. för varmhållning av
smält glasmassa resp. glas har det visat sig -—
framhålles i sv. patentets nr 60726 beskrivning — att
glasmassans elektriska ledningsförmåga först efter
smältning är så stor, att för processen tillräcklig energi kan
tillföras uteslutande genom användande av massan
själv såsom motstånd, utan att alltför höga och
varierande spänningar behöva tillgripas. Det har visat sig,
att de flesta material, som kunna användas såsom
elektroder, därvid antingen själva skadas av glasmassan
eller skada densamma, speciellt genom färgning. Så
är exempelvis fallet med både vanliga järnsorter och
kol.
Enligt en uppfinning av ingenjör G. A. F.son
Holmgren (det ovannämnda patentet) dels möjliggöres en
upphettning av glasmassan, även innan dess
ledningsförmåga genom temperaturstegring blivit sådan, att
avsevärd ström går genom glasmassan själv, dels
utnyttjas glasmassan själv såsom motstånd för den elektriska
strömmen, då dess temperatur stigit till den gräns, då
massan blir elektriskt ledande. För detta ändamål
användas elektroder av ett lämpligt material, t. ex.
nickel. De fordringar, som måste ställas på
elektrodmaterialet, äro, att dess smältpunkt ligger högre än 1 400
à 1 500° C, att det icke vid denna temperatur oxideras
i luften, eller vid beröring med glasmassan, att det
ej på annat sätt angripes av glasmassan, att det icke
färgar densamma, och slutligen, om det skall
användas såsom motståndselement, att dess elektriska
ledningsmotstånd är någorlunda stort vid 1 200 à 1 400°
C. Metaller, som för detta ändamål kunna komma i
fråga, äro vissa järnsorter, speciellt sådana, som äro
kolfria, åtminstone på ytan, nickel, platina, iridium
och rhodium. Vidare kan användas material, bestående
av en kemisk förening av kisel och kol (kiselkarbid,
karborundum, silit, silundum), ävensom material
sammansatta av kol, kisel och syre (t. ex. siloxicon).
Dessa material kunna även användas utblandade med
andra.
I närstående figurer visas schematiskt en
utföringsform av en enligt Holmgrens uppfinning utförd
elektrisk glasugn, nämligen i fig. 1 vertikal längdsektion,
i fig. 2 vertikal tvänsektion efter linjen I—I i fig. 1
och i fig. 3 sedd uppifrån. Med 1 betecknas
smältrummet, i vilket glasmassan genom inmatningstratten 2
införes. Med 3 betecknas de av t. ex. kiselkarbid eller
silit eller annat lämpligt material utförda elektroderna,
vilka vid ugnens botten genom plattan 4 äro i direkt
elektriskt ledande förbindelse med varandra. Strömmen
tillföres genom skenorna 5 och genomflyter sålunda
plattan, vilken därvid upphettas och nedsmälter den å
densamma liggande glasmassan, som därefter själv blir
elektriskt ledande och direkt överför ström mellan
elektrodplattorna 3. Den flytande glasmassan rinner
därvid delvis genom muröppningarna eller kanalerna 6
in i rummet 7, där medelst elektrisk ström, som
tillföres genom skenorna 51, elektroderna 8 och
förbindelseplattan 9, vilka äro anordnade på liknande sätt
som elektroderna och plattan 4, vidare upphetta
glasmassan till önskad temperatur. Rummet 7 har till upp-
?
/ST~7st ? /t
JBfø* 9
J ’ 0 J’ 7 &
gift att ur glasmassan avlägsna gaser, så att den,
färdig för bearbetning, genom kanalerna eller
muröppningarna 10 tillföres rummet 11, i vars väggar
uttagsöppningarna äro anordnade. Även rummet 11 kan
förses med strömtillförsel, bestående t. ex. av skenorna
511 och elektroderna 13 med eller utan förbindelseplatta
12 vid ugnsbotten på liknande sätt, som ovan beskrivits.
Man kan använda även andra startningsmetoder än
massans upphettning genom plattorna 4 resp. 9 och 12
vid ugnens botten i de olika rummen och ombesörja
energitillförseln uteslutande genom strömmens ledande
mellan elektroderna genom glasmassan själv. Med 14
betecknas kanaler eller avloppsöppningar för gaser och
15 betecknar arbetsöppningar, genom vilka smält
glasmassa uttages. Såväl skenorna 5 som elektroderna och
de vid bottnen anordnade upphettningselementen eller
plattorna äro utförda i ett stycke, ex. av silit, så att
av skruvar, svetsningar och dylikt bildade
förbindningar undvikas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
