Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
INDU STRITIDN IN GEN NORDEN
Firman Söderberg & Haak 60-årig.
Den 5:te innevarande månad firade en av vårt lands
mest kända firmor på det industriella handelsområdet,
Söderberg & Haak i Stockholm, sitt 60-årsjubileum. Vi
meddela med anledning härav några data av
industri-historiskt intresse och värde.
Stål- och järnfirman Söderberg & Haak grundades
den 5 maj 1866 av grosshandlaren P. O. Söderberg och
herr L. Haak. Den senare utträdde emellertid ur firman
redan i slutet av augusti samma år. Firman var den
första, som bereste landsorten samt hos verkstäder,
smeder och stenhuggare provade och införde det då alldeles
nya svenska bessemerstålet.
År 1874 den 1 oktober inflyttade Söderberg & Haak i
huset nr 7 Stora Badstugatan på Söder, den nuvarande
Brännkyrkagatan, och har allt sedan dess därstädes haft
sitt lager och huvudkontor.
År 1881 den 21 okt. dog grosshandlare P. O.
Söderberg. Efter hans döcl fortsatte änkan, fru Göta
Söderberg, född Örtenholm, affärsrörelsen och upptog såsom
delägare de gamla medarbetarne herrar O. F. T.
Ljungberg och F. W. Bergendahl.
År 1889 i augusti började nuvarande grosshandlaren
P. J. Söderberg sin verksamhet på Söderberg & Haaks
kontor och år 1892 på hösten tillkom nuvarande
generalkonsul Olof A. Söderberg.
År 1906 ombildades firman till aktiebolag under
namn av Söderberg & Haak aktiebolag. Den har sedan
flera år avdelningskontor och lager i Göteborg och
Malmö.
Med anledning av jubileet ha bolagets tjänstemän
låtit prägla en vacker minnesmedalj, vilken avbildas
här ovan.
*
Modellerna till medaljen äro utförda av
medaljgravören Svante Nilsson. Framsidan återgiver porträtt av
firmans grundläggare, grosshandlaren Per Olof
Söderberg, jämte hans två söner generalkonsuln Olof
Söderberg och direktören P. J. Söderberg, styrelsens
nuvarande ordförande och v. ordförande. Frånsidan
upptages av inskriptionen »Till firmans sextionde årsdag
präglades denna medalj af tjänstemän i Söderberg &
Haak Aktiebolag 5 maj 1926».
Medaljen överlämnades i guld på 60-årsdagen vid
en av bolaget given lunch till herrarna Olof och P. J.
Söderberg.
Minnespenningen är utförd i 15:e storleken (50 mm
diameter) samt präglad av Sporrong & Co. i
Stockholm.
Dt.
Kobolts industriella användning.
Den med nickel besläktade metallen kobolt har på
senare tid erhållit en ganska stor användning inom
industrin, såväl i form av sina kemiska föreningar som
i form av metall i legeringar. Härom finna vi en
redogörelse i den franska tidskriften »Le génie civil».
Kobolts salter ha sålunda fått användning inom
färg-och fernissindustrin såsom sickativ i form av hydroxid,
acetat, borat, resinat, oleat, linoleat, oleoresinat, bensoat,
volframat. Dessa salter ha framför andra sickativ den
fördelen, att de icke ändra färgen, en viktig sak
beträffande ljusa interiörfärger. En annan egenskap hos
koboltsickativen är att de fördelaktigt inverka på
billiga halvtorkande oljor, sojaolja, fiskolja,
bomullsfrö-olja, vilka kunna ersätta den dyrare linoljan. Det
behövs 0,2 à 0,4 % koboltacetat för att göra linolja
torkande. En tillsats av l1/^ % koboltresinat gör linoljan
torkande på sju eller åtta timmar.
Under namnet »smalt» användes kobolt i emalj;
färgen beror på bildningen av ett silikat. En liten
kvantitet koboltoxid användes vid tillverkning av vit emalj
för att neutralisera en gulaktig färgton, beroende på
järnoxid.
Koboltmetallen liknar nickel. Den är vitare
än stål men mörkare än silver. Den är magnetisk vid
alla temperaturer över 1 100°. Metallen kan hamras,
pressas och dragas. Den användes framför allt i
legeringar.
Kobolt och järn bilda en serie legeringar, vilkas
egenskaper icke äro proportionella med deras relativa
halter. De legeringar, som äro starkt magnetiska vid
vanlig temperatur förlora fullständigt denna- egenskap
vid temperaturförhöjning, men återtaga den vid
avkylning.
Kobolt och krom äro lätt lösliga i varandra.
Koboltstål användes till magneter. Första villkoret
vid val av metall till permanenta magneter är att
koercitivkraften har största möjliga värde. Den
japanska upptäckten av en märklig legering med stor
koercitivkraft och stor remanent magnetism har
föranlett engelska firmor att framställa dels stål med
omkring 35 % kobolt, vilka ha i förhållande till sitt pris
det största möjliga magnetiska värde, dels stål med
magnetiska egenskaper, som överträffa volfram- och
kromstål, och dock ha ett skapligt pris.
Man har tillverkat ett stort antal koboltstål, även
med tillsats av krom, volfram, molybden etc.
Rörande dessas magnetiska egenskaper nöja vi oss med att
hänvisa till Le génie civil (sid. 260 d. å.).
Koboltkromstålen användas allt mer och mer för
motorer med inre förbränning, till exempel för
maskiner med stor hastighet såsom automobiler och aeroplan,
där de icke kunna avkylas med vatten, eftersom
avkylningen med gas vid hög temperatur är svår.
Legeringar utan järn. Kobolt bildar ett
antal binära eller ternära legeringar med krom,
volfram, molybden. Den mest kända av dessa har fått
namnet »stellit» på grund av sin glans. De binära
legeringar, som icke smälta förr än vid mycket hög
temperatur, kunna gjutas till stänger eller andra
former. Om halten av krom uppgår till 30 % och av
volfram till 5 % erhålles en metall som är särskilt
motståndskraftig. Med 10 % volfram ä.r metallen ännu
smidbar, allt under det den har en utmärkt skär
förmåga. Man kan driva halten av volfram till 20 %,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/indunord/1926/0158.html
