Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303 INDU STRITIDN INGEN NORDEN
Folket är här i allmänhet mera trohjärtat och mindre
lättjefullt, men mera tjä.nstaktigt än annorstädes. Allt
en frukt av levnadssättet; vidare fintliga och händiga
till arbete, dock något fallna för skrock och sagor, och
någon övertro till sina konster.
Nu var emellertid tid att resa från Riddarhyttan och
togs vägen förbi Gammelbo och Stockholmsbruken, som
äges av Detlow Heike och brukspatron Lilja, till
Ramshyttan, varvid ett stycke var så elakt, att därom må
heta, som i gåtan: Det var en väg, men det var ingen
väg. Vid Ramshyttan är masugn och hammare, vari
byamännen hava deras delar. Gästgivaren Erie
Ramberg har väl 270 skeppund. Hela hammaren lär vara
omkring 600 skepp, vid lag. I Löa är ombyte av hästar då
man kommer från Ramshyttan och vill till Nya
Kopparberget, men därifrån skjutsas ända till Ramshs^ttan
utan att man får byta om i Löa. Detta sker efter
överenskommelse. Ramshyttan hörer till Nora och Lindes
bergslager.
Den 10 juli.
Nya Kopparberget hörer under Örebro län och
Västerås stift och hörer till den förnämsta delen av detta
bergmästaredöme, varunder lyda Ljusnarsbergs
socken eller Nya Kopparberg, jämte Hjulsjö. Grythytte och
Hellefors socknar. Nya Kopparbergs kyrka ligger
ganska vackert, strax där nedanför ligger Gruvstugan, där
bergsting och andra publika sammankomster hållas. Den
är ganska vacker. På den ena sidan därom är vägen
och på den andra Bergslagens järnbod. Ovanpå är
geschwornenkammare, där början är gjord med en
universalsamling för detta bergmästaredöme. Överst är
ett vackert slagur, gjort på Stjernsuncl. Nedanför
Gruvstugan är Bergslagens magasin och där nedom på andra
sidan vägen bor bergmästaren Erie Odelstjerna, som
förut varit geschworner här i Bergslagen och gjort mycket
gagn. Han samlade ock mycket i berörda kabinett, som
efter dess förökats av nuvarande geschwornen Junelius,
vilken underrättade oss om vad här var att se. Gruvorna
ligga ett litet stycke från kyrkan i n. v. och intaga ett
fält av 150 famnar i längden efter bergets skivling
och lika mycket på tvären över. Här äro många gruvor
och flera sänkningar än man tycker borde vara
till-låtet. Men gångarnas beskaffenhet fordrar sådant. De
äro donlägiga till 30 à 40 grader emot öster och stupa
tillika i fältet i vilket avseende de skilja sig från andra
gångar samt stryka jämsidigt i N. W. och S. O. i
gemen. Hällebergsarten är hornskivlig, grovartig,
hornrådig, kvartsblandad gråbergsart, strykande norr och
söder samt starkt stupande i donläge. Mot östra gången
är ett starkt, skivligt och av vanliga rankor lösare
hornberg. Detta kallas av bergsmännerna sli och anses
som en vägvisare vid brytningen. När en här yppad
gång ej har honom med sig, göres därom föga
förhoppning. Malmen är mest över allt kjesig och blöt,
som-ligstädes blandad med järnbinda och zinkhaltigt blände,
som här kallas jervägg. Gångarna äro ett kvartsigt parti
med mer eller mindre hornbinde insprängda merendels
i gången och följer malmen efter; ju ymnigare och
renare den står, ju renare malm och tvärtom. Detta
malmfält oroas mycket av s. k. kalkskälar, som äro
korsgångar av grov, rödaktig fältspat, samt några
kvartsfläc-kar sittande värt över malmfältet i åtskilliga
väderstreck och ställningar.
Gruvorna på detta malmfält äro följande: Gamla
gruvan, äldst uppfunnen av Mårten Finne från Söa 1682,
igenstalp vid midsommarnatten 1684. Man söker nu få
igen de gamla gångar. Tyskgruvan, uppfunnen 1720,
Älggruvan, Rålambsgruvan, Ljunggruvan,
Korssänkningen, Gustavsschakt och Stensänkningen, varmed nu
hålles på i dagen.
Här är ock en stoll, driven till kommunikation med
Stor- eller Gammelgruvan. Finngruvan, en halv mil
från berget, drives för Bergslagens räkning. Den består
av 26 par och vart par av fjärdeparter, så att här finns
104 delar. Var fjärde part kan sedan vara delt i flera
delar, efter vars och ens förmögenhet och styrka. Det
lyses på om söndagen huru många par skola infinna sig
vid arbete var .dag i veckan. Då vet var och en sin
ordning. Inkallas tre par om dagen inkomma 12 personer
o. s. v. När 26 par äro utgångna begynner man från
början igen. Denna parberäkning är hitförd med några
kopparbergslagsmän från Falun, som under 1630-talet
flyttade hit, jämte 6 finnar, som fordom bodde här.
Järnte flera av det slaget utgjorde dessa falubor 16 stycken,
som upptogo bergsbruket, då här före 1620-talet var
så gott som en ödemark. Vid gruvorna i Nya
Kopparberget arbetas rotevis i var gruva. Var och en har
sin gravfogde, som skall hålla ordning på folket och
anteckna samt till plikt påföra dem, som sitta eller på
ett eller annat sätt försumma arbetet. Den malmen som
vinnes, delas i fyra delar och som varje del kan ha flera
delägare, så delas den proportionsvis efter dessa delar.
Den som vill kan sälja sin malm, om han ej finner det
förenligt att själv bruka upp honom. Den ene efter den
andre driver i allmänhet sin malm själv i hyttorna,
varom man brukar lotta på våren.
Kl. 10 f. m. infann sig bergmästaren, jämte
bergsfogdarna och geschwornen, som förde protokollet. Sedan
förehades en gruvbruksangelägenhet, varefter sedan
middag ätits, de kungliga skålarna druckos, varmed
hela dagen fortsattes. Det är uppbyggligt för de unga
att höra de gamla säga: »Edén förpliktar oss mindre än
vår övertygelse och nit för en nådig konung, vilken har
hela vårt hjärta».
(Forts.)
Tjänstemannaorganisationerna
kontra arbetslösheten.
En vädjan till allmänheten.
Platsförmedlings- och understödscentral numera
verksam i Stockholm.
Arbetslösheten och därmed följande nöd inom
medelklassens löntagargrupper, såsom kontorister,
affärs-medhjälpare, ingenjörer och andra tjänstemän, synes
numera i vårt land ha fått permanent karaktär. I
synnerhet gäller detta de äldre bland de förut anställda.
De tillfälliga hjälpaktioner, som tid efter annan från
olika håll föranstaltats, täcka föga behovet och kunna
ej heller verka med fullt rationella och betryggande
medel.
Härför kräves ett fast och’ centralt organ, som i
första rummet söker skaffa arbete åt så många som
möjligt av de behövande, eventuellt genom att främja
5?rkescirkulationen, och i andra rummet direkt
understöder dem, för vilka platser icke kunna beredas. Där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
