Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
tet, men med som det tycktes en stark
viljeansträngning öfvervann han det onda.
leke blott för att lugna och trösta honom,
utan äfven emedan det var min öfvertygelse,
sade jag honom något, som jag dagen därpå
skref ned i följande versform och sände honom.
När jag nu läser dikten, medger jag att den
måhända ger för mycket för hans vidkommande,
men det var ju också en tröstevisa.
Stryk smutsen, som de kastat, från din klinga,
Stick in den i sin skida tyst och kall.
Le åt de ord, som giftigt nu dig stinga,
Och tygla dina känslors heta svall.
Låt sorgen ej din stolta själ betvinga.
När allt man gjort, som göras kan, då må
Allt smädelsernas lömska tal förklinga.
På dumheten ej gudarna ens rå.
Ty du kan säga lugnt åt skränarhopen,
»Emot min vilja ödet hit mig bragt,
Jag stått här ensam uppå farlig vakt.
Håll upp att skymfa, tystna då med ropen,
kom, segervisse, med din bättre chance.
Jag går. Honny soi, qui mal y pense."
Han tog mina tröstegrunder lugnt och
be-härskadt, och sade:
Jag har besvärat Er, för att tacka Er för att
Ni aldrig tviflat på min redliga patriotism, och
för att innan jag går hädan — Ni ser själf, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
