Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
konstnärshustru, mild och öfverseende, men fast
och uthållig; en tyst kraft, för hvilken mannen
i kärlek och respekt böjde sig. Det var hennes
förtjänst att Pacius öfvergaf den 1869 planerade
bosättningen i Tyskland.
* *
Lika litet som någon annan af den tidens
på fantasiens grund skapande män, tålte Pacius
nykterhet. Lönnrot, Topelius, Sjöstrand, Löfgren,
Janne Lindberg, alla glada Gille-bröder, sjöngo
de vinets lof, och vår tids nykterhet och dess
tillämnade förbudslag vore dem helt visst
oförståelig.
Pacius ville ogärna höra sina sånger
föredragas på Gillet. „Det finns ju så mycket
annat att sjunga", plägade han säga, antagligen af
det skäl att våra sångprestationer där vanligtvis
voro synnerligen skrala; men gällde det endast
om „Guckt nicht in Wasserquellen", då hette det:
„ja, den må ni sjunga, jag är vinhandlarpojke
själf". (Hans fader var vinhandlare i Hamburg).
Om den just vid denna tid pågående
revolutionen inom musiken — vi voro nu inne i
Richard Wagners „Sturm- und- Drang"-period —
uttalade han sig ytterst reserveradt och
försiktigt.
En dag talade Filip Forstén och jag om att
vi jämte Anders Ramsay varit med om den stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
