Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - Han var döden...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 213
någon betydelse, och så är det en hel värld!
Ofta är det till fyllest för att mor och son,
tvenne bröder, två vänner som stå varandra
nära, dock i all evighet skola förbliva
varandra främmande.
Christophe fann sålunda inte i moderns
ömhet den tillflykt och det stöd han behövde
i den kris han nu genomgick. Och för resten,
vilket värde har väl andras tillgivenhet för den
själviska lidelse som endast sysslar med sitt
eget väsen?
En natt, medan hans närmaste sovo, satt
han som vanligt vid bordet, utan att röra sig
eller tala, försjunken i sin fixa idé. Plötsligt
genljödo fotsteg i den lilla trånga gatan, och en
knackning på dörren ryckte honom ur hans
dvala. Ett mummel av otydliga röster hördes.
Han erinrade sig att fadern ej kommit tillbaka,
och han antog att man förde hem honom
berusad liksom i sistlidna veckan, då man funnit
honom liggande tvärsöver gatan. Melchior
visade ej längre den ringaste självbehärskning,
och han överlämnade sig alltmer åt sin last,
utan att hans järnhälsa tycktes taga skada av
ett överdåd som skulle dödat vilken annan
man som helst. Han åt för fyra, drack sig
dödfull, tillbragte nätterna ute i hällregn, blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
