Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Rosa, som nu...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 131
på någon förevändning för att tala om Sabine.
Hon funderade ut allt som skulle reta och
plåga Christophe, och med den råhet som
utmärkte både hennes tal och tänkesätt var det
henne inte svårt att träffa den ömmaste
punkten. Kvinnans instinkt, så överlägsen mannens
i såväl gott som ont, ledde henne till att
mindre understryka Sabines slarv och
karaktärsfel än hennes brist på renlighet. Hennes
spejande ögon hade samlat bevis ända bort
i husets avlägsnaste gömslen och i Sabines
klädsel och personliga vanor. Hon utbredde
sig däröver lika simpelt som vidlyftigt, och då
hon anständigtvis inte kunde säga allt, lät hon
ana resten.
Christophe bleknade av vrede och blygsel;
han blev vit som ett lärft; hans läppar
darrade. Rosa, som förutsåg vad som skulle
inträffa, bönföll sin mor om att upphöra, hon
tog till och med Sabines parti, men hon
lyckades endast öka Amalias våldsamhet.
Plötsligt rusade Christophe upp från
stolen, bultade i bordet och utropade, att det var
skamligt att förtala en värnlös kvinna, att
förtala henne och sprida ut hennes brister. Man
måste vara bra grym för att anställa en dylik
hetsjakt efter en oskyldig och stillsam liten
varelse, som bara höll sig undan och varken
gjorde eller sade något ont; men man misstog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
