Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Sabine hade en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 135
ute i det fria denna härliga julidag, medan
hon var instängd i ett kvavt rum, sysselsatt
med att laga en hög trasigt linne, vid sidan av
modern, som grälade, då tänkte hon, att
hennes hjärta skulle brista och hon förbannade
sin högfärd. Ack, om det ännu varit tillfälle
att ändra beslut... Om det ej varit för sent...
Ack, hon skulle ju handlat precis på samma
sätt omigen.
Mjölnaren hade sänt sin vurst för att
hämta Sabine och Christophe. De togo i
förbifarten med sig några andra gäster från
staden och från de närliggande lantgårdarna.
Vädret var vackert och klart. Den strålande
solen lyste på rönnarnas röda klasar längs
vägen och på körsbärsträdens purpurfrukter
ute på fälten. Sabine smålog, hennes lilla
bleka ansikte övergöts i den friska luften av
en skär rodnad. Christophe hade tagit den
lilla flickan på sina knän. De gjorde inte
minsta försök att tala med varandra. De
pratade med sina grannar; likgiltigt till vem
eller om vad. De voro glada att höra
varandras röster, de voro glada att fara åstad i
samma vagn. De utbytte blickar, som uttryckte
en barnslig fröjd, och utpekade för varandra
ett hus eller ett träd, som de åkte förbi.
Sabine älskade landet, men hon kom nästan
aldrig dit, hennes obotliga lättja förhindrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
