Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Efter den regniga...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
JEAN-CHRISTOPHE
lidelse begynte flamma inom henne. Hon
upphörde med sina tarvliga, utmanande stickord.
De sågo tyst på varandra och deras läppar
smakade ännu den snabba kyssens sötma.
Stundtals kastade de sig häftigt in i de andras
samtal, så återföllo de i tystnad och blickade
förstulet på varandra. Till slut undveko
deras blickar att mötas, som om de fruktat att
förråda sig. Avskilda från allt annat ruvade
de över den låga, som allt hetare brände dem.
Då måltiden var slut, beredde de sig till
avfärd. De hade två kilometer att gå för att
komma till ångbåtens tilläggsplats. Ada reste
sig först, och Christophe följde hennes
exempel. De väntade ute på trappan medan Myrrha
glömde sig kvar vid spegeln; — utan att tala
stodo de sida vid sida i den täta dimman, som
knappast genomträngdes av en enda enslig
lykta vid värdshusets dörr.
Ada fattade Christophes hand och drog
honom hastigt med sig längs huset i
trädgårdens dunkel. Under en balkong, från vilken
vildvinet hängde ned i yviga draperier, gömde
de sig. Ett tjockt mörker omgav dem; de
sågo ej ens varandra. Vinden suckade i
granträdens toppar. Han kände Adas varma
fingrar som omslöto hans egna, och han insöp
doften av en heliotrop, som hon bar vid
bröstet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
