Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Ångbåten, som frustade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 201
Ångbåten, som frustade utanför fönstret,
väckte Christophe ur dvalan. De hade avtalat
att fara klockan sju för att vara i staden i god
tid för det dagliga arbetet. Han viskade:
— Hör du!
Hon öppnade ej ögonen, hon log och sköt
ut läpparna samt gjorde en lätt ansträngning
för att kyssa honom, så lät hon sitt huvud
ramla ned på Christophes axel. Genom
fönsterrutorna avtecknades mot den vita himlen
båtens skorsten och den tomma
kommandobryggan, som sakta gledo förbi, följda av
svarta rökskyar. Han domnade åter bort...
En timme flydde utan att han lade märke
därtill. Då han hörde klockan slå, spratt han
bestört upp.
— Ada!... sade han sakta i den älskades
öra. Ada! upprepade han, klockan är åtta.
Med ögonen alltjämt slutna rynkade hon
pannan och knep surmulet ihop munnen.
— Låt mig vara i fred! sade hon.
Hon lösgjorde sig ur hans armar, suckade
trött, vände honom ryggen samt somnade
ånyo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
