Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Han tog nu del i...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
JEAN-CHRISTOPHE
Ehuru Ada på långt när ej var så okunnig
som Christophe, hade hon ännu en gudagåva
i behåll: kroppens och hjärtats ungdomlighet.
Hon ägde, lik en genomskinlig sprudlande
vårbäck, den sinnenas friskhet som nära nog
ger intryck av oskuld och som en gång
förlorad aldrig kan ersättas. I vardagliga
förhållanden självisk, tarvlig, lögnaktig, blev
Ada vid kärlekens beröring enkel, sann, nära
nog god. Hon förmådde till och med fatta den
glädje som finnes i att glömma sig själv för
en annan. Christophe märkte det med
hänryckning; han skulle velat dö för henne! Vern
kan väl mäta det överflöd av löjeväckande och
rörande illusioner som en älskande själ
innesluter i sin kärlek. Och hos Christophe var
älskarens naturliga förblindelse hundrafalt
fördubblad genom den idealiserande kraft
som är varje konstnär säregen. Adas minsta
småleende hade för honom en djup
andemening; ett enda vänligt ord från hennes mun
blev strax ett levande bevis på hennes
hjärtegodhet. I och genom henne älskade ban allt
det goda och sköna i världen. Han kallade
henne sitt eget jag, sin själ, sitt väsens kärna.
De gräto tillsammans av kärlek.
Ej njutningen allena förenade dem. De
dvaldes i en obeskrivlig poetisk stämning,
full av minnen och drömmar. Deras egna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
