Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygsand - Han satt i teatersalongen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
85
för att tala munnen ur led och predika er
hes, så gjorde ni mycket bättre i att vända er
till den stora allmänheten.
— Om det vore bättre?... Om jag
ville? ... Det tror jag det!... Men var skulle
jag väl skriva? Jo, ni är god ni!...
— Jag har ett förslag. Vi ha, några
vänner och jag — Adalbert von Waldhaus,
Raphael Goldenring, Adolf Mai och Lucien
Ehrenfeld — grundat en tidskrift, stadens
enda hyggliga tidskrift: Dionysos — vi
beundra er och vi skulle vara förtjusta om ni
ville vara vår medarbetare och sköta
musikkritiken.
Christophe blev förlägen över en sådan
ära, han brann av lust att säga ja, men han
fruktade att inte vara värdig, att inte kunna
skriva.
— Pytt heller! sade Mannheim. Jag är
säker på att ni kan utmärkt bra. Från den
stund ni är kritiker har ni alla rättigheter.
Man behöver inte genera sig för publiken,
den är ohjälpligt dum. En konstnär betyder
föga, det är en sorts komediant som alla få
vissla ut; men en kritiker är en man som har
rätt att säga: vissla ut den eller den karlen.
Hela salongen överlämnar allt tankebryderi
åt honom. Tänk vad ni behagar. Se bara ut
som om ni tänkte något! Ge dessa kacklande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
