Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Christophe gick hem...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
JEAN-CHRISTOPHE
samma frid och energi som han insupit var
gång han vänt sig till den för att undfå ny
kraft. Lugnad steg han upp. Nej, han
behövde inte blygas över sitt hårda liv, han
kunde äta sitt bröd utan att rodna. De sotn
tvungo honom att köpa det till ett sådant pris
borde hellre rodna. Tålamod, tålamod blott.
En dag skulle nog randas...
Men nästa dag förlorade han åter
tålamodet, och trots alla ansträngningar brast
han en gång mitt i lektionen ut i vilt raseri
och grälade på den näsvisa flickungen, som
skrattade åt hans tyska brytning och
utvecklade en markattas skicklighet i att göra
tvärtemot allt vad han sade. Christophes
vredesutbrott besvarades av den unga damens skrik.
Hon var förskräckt och uppretad över att
någon som de betalade vågade brista i skyldig
aktning. Hon ropade att han slagit henne.
(Christophe hade ruskat henne ganska omilt
i armen.) Modern rusade fram som en furie,
överhöljde sin dotter med kyssar och
Christophe med glåpord. Slaktaren visade sig även
och förklarade, att han inte tillät en usel
preussare att röra hans dotter. Christophe
stod handfallen, blek av ilska; han frestades
nästan att strypa både mannen, kvinnan och
flickan. Till slut flydde ban undan
störtskuren. Hans värdfolk såg honom komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
