Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Medan han väntade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
JEAN-CHRISTOPHE
som de utlovat. De beskärmade sig högljutt;
satte man tro till dem, var allt detta de sista
lämningarna från en utdöende tidsålder. — I
själva verket tronade Cavalleria Rusticana på
Opéra Comique oeh Pagliacci på operan.
Mas-senet och Gounod inkasserade de högsta
recet-terna, och treenigheten Mignon, Hugenotterna
och Faust hade redan stolt seglat förbi den
tusende föreställningens udde. — Men detta
allt var en rent obetydlig tillfällighet, man
skulle bara inte fästa sig vid den. Då ett
oförskämt faktum bringar oreda i en teori,
så är det enklast att förneka det. Den franska
kritiken förnekade publikens bifall, och man
skulle ganska lätt fått den att förneka hela
musikteatern. Musikdramer voro ett slags
litteratur och sålunda oäkta (som de alla voro
litteratörer värjde de sig häftigt för att vara
det). All uttrycksfull, beskrivande,
tankeväckande musik, ja, med ett ord all musik som
hade en mening kallades oren, oäkta. — I
varje fransman döljer sig en Robespierre; ban
måste alltid halshugga något eller någon,
endast så kan han återställa den ursprungliga
renheten. — De stora franska
musikrecensenterna gillade blott den kemiskt rena musiken
och överlämnade all annan musik åt pöbeln.
Christophe kände sig förödmjukad, då
han tänkte på hur pöbelaktig hans smak var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
