Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Christophe skulle dock...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A1ARKNADSTORGET
187
botten av allas ögon sökt den ljusglimt som
man aldrig finner — om ni bara såge dem
då de komma hem och stänga in sig i sitt rum
och kasta sig på knä i övergivenhetens
ångest...
— Är det möjligt? sade Christophe häpen.
Lider ni, lider ni verkligen på det sättet?
Colette svarade ej, men tårarna vällde upp
i hennes ögon. Hon sökte småle och räckte
Christophe sin hand. Han grep den rörd.
— Stackars liten! sade ban. Varför gör
ni då ingenting för att komma ut ur detta
liv?
— Vad kunna vi göra? Det finnes ingen
utväg. Ni män kunna alltid befria er från
tvånget, men vi äro för alltid innestängda
i en kretsgång av världsliga plikter och nöjen.
Vi nå aldrig ut.
— Vem hindrar er från att välja en
sysselsättning som behagar er och tillförsäkrar
er självständighet likaväl som oss?
— Likaväl som er! Stackars herr Krafft.
Ert yrke tillförsäkrar er just inte någon
vidare frihet!... Nåja, det är åtminstone i
er smak. Vad slags arbete äro vi väl skapade
för? Ingenting intresserar oss. — Ja, jag vet
nog att vi blanda oss i allt möjligt. Vi låtsas
intressera oss för saker som inte alls angå oss.
Vi ville så gärna ha ett verkligt intresse. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
