Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Från den dagen hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
192
JEAN-CHRISTOPHE
en surmulen, sömnaktig min. Hon blev först
riktigt upplivad, då några väninnor kommo
på besök. De voro lika pratsjuka som kon
och lika nyfikna på allt som rörde Paris’
skvallerhistorier. De diskuterade kärleken
tillsammans. Kärlekens psykologi var ett
evinnerligt återkommande ämne; det
sysselsatte dem mest. För resten talade de om
kläder, sveko varandras förtroenden ock
förtalade sin nästa. Colette hade också en liten
krets lättjefulla unga män som hade ett
formligt behov av att dagligen tillbringa ett par
timmar bland kjolar. De kunde för resten
gott ka burit kjolar, ty till samtal och väsen
liknade de lättfärdiga kvinnor. — Ckristopke
kade sin särskilda timme: biktfaderns timme.
Colette blev strax allvarlig och samlad. Hon
var den unga fransyska, om vilken Bodley
talar, som i biktstolen »utvecklar ett väl
förberett ämne, en bild av genomskinlig ordning
och klarhet där allt som bör sägas är indelat
i bestämda kategorier». Allt eftersom dagen
skred fram blev hon yngre. Om aftonen gick
hon på teatern och hade evinnerligt samma
nöje av att bland åskådarna igenkänna
samma personer. Själva pjäsen intresserade
henne föga, men glädjen att återse de
välkända aktörerna och anmärka på deras
välkända brister tröt aldrig. Bekanta kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
