Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Bland alla unga män...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
JEAN-CHRISTOPHE
liten sorgsen, ångrande flicka; hon gav honom
milda ögonkast — feminae Ultima ratio.
Känslan av att hon riskerade att förlora
Christophe gjorde henne uppriktigt ont. Hon
gjorde sig tilldragande och djupt allvarlig och
lyckades verkligen för en tid lugna
Christophe. Men förr eller senare måste det
komma till ett utbrott. I Christophes förtret
insmög sig, honom ovetande, en smula
svartsjuka, och i Colettes trolska list doldes en
liten, liten smula kärlek. Därför måste även
brytningen bli desto häftigare.
En dag hade Christophe gripit Colette på
bar gärning, då hon narrades för honom, och
han sade henne rakt på sak, att hon måste
välja mellan Lucien Lévy-Cæur och honom
själv. Hon försökte kringgå frågan och
påstod envist, att hon hade rätt att ha vilka
vänner hon behagade. Den rätten var
onekligen hennes, och Christophe insåg att hans
fordran tedde sig löjlig, men han visste även
att det inte var av själviskhet som han visade
sig så pockande. Han kände en uppriktig
tillgivenhet för Colette, och han ville rädda
henne trots hennes egen vilja. Han höll
ganska otympligt fast vid sin åsikt. Hon
vägrade att svara. Han sade:
— Colette, vill ni då inte att vi skola
vara vänner längre?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
