Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Han upphörde ej med...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
JEAN-CHRISTOPHE
Medan Christophe upptogs av slika
funderingar mötte han ute på gatan en skock
unga män och kvinnor som drogo en vagn,
i vilken satt en gammal präst som välsignande
utsträckte sina händer. Litet längre fram såg
han franska soldater, som med yxor slogo in
en kyrkport, under det att dekorerade herrar
beväpnade med halmstolar sökte försvara
ingången. Han märkte då att fransmännen i
alla fall tro på någonting, ehuru ban inte
visste vad det kunde vara. — Man förklarade
för honom att det var staten som skilde sig
från kyrkan efter ett århundrades samliv, och
att då kyrkan i förtröstan på sin goda sak
inte godvilligt avlägsnade sig, kastade staten
den på dörren. Tillvägagångssättet tycktes
honom inte vidare artigt, men ban var så
ut-ledsen på de parisiska konstnärernas tygellösa
dilettantism, att han gladdes åt att råka
människor som voro i stånd att våga livet för ett
mål, hur enfaldigt det än var.
Han insåg snart att det fanns gott om
sådant folk i Frankrike. De politiska
tidningarna stredo som Homeros’ hjältar, de läto
dagligen trycka upprop till inbördeskrig. Det
var visserligen sant att alltsammans
utmynnade i ordfejder och att man sällan skred till
handgripligheter. Några troskyldiga
människor funnos likväl som omsatte i handling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
