Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Christophe kände sig för...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A1ARKNADSTORGET
257
själar. Och en germansk själ är mindre än de
flesta skapad till motstånd; den må hur
mycket som helst insvepa sig i sin nationella
fåfänga; bland alla europeiska själar förlorar
den fortast sin nationalitet. Christophes själ
hade redan, utan att han anade det, begynt
att från den latinska konsten låna en klarhet,
en måtta, en intuition, i viss mån en plastisk
skönhet som den annars aldrig skulle ägt.
Hans David lämnade bevis därpå.
Han ämnade uppteckna flera episoder ur
dennes ungdom: mötet med Saul, kampen mot
Goliath. Och han hade begynt med den första
av dessa scener. Han hade uppfattat den som
en symfonistisk tavla med tvenne personer ...
På en ödslig högslätt låg den lille herden
dold i den blommande ljungen, han drömde i
solskenet. Det milda, klara ljuset, insekternas
surrande, gräsets spröda rassel, den betande
hjordens klingande bjällror, jordens must och
kraft — allt vaggade mjukt gossens drömmar
— omedveten som han var om sin gudomliga
bestämmelse. Fridsamt blandade han sin röst
och flöjtens klara toner med den
harmoni-fyllda stillheten. Denna sång uttryckte en
glädje så lugn, så genomskinlig, att då man
hörde den tänkte man inte ens på glädje eller
smärta; man kände blott, att så måste det
vara och inte annorlunda. — Plötsligt bredde
17. — Jean-Christophe. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
